Schysst och kanon!

Snön faller, och varje flinga faller på sin rätta plats...

Ibland är det bara så att det stämmer och blir rätt! Hur motvilligt jag än tittar genom ljuset. De senaste dagarna har till stor del handlat om överlevnad, att försöka stå upp när jag gråter. Men de har också handlat om att leva! Och den mest tärande sorgen, när jag lever den, blandat med en extra timmes god sömn gör att jag ser livet omkring mig. En mysmiddag med Carbonara, hett vitlöksbröd, kärlek och sömntablett blev boten för min dimsyn! Se vad jag fann:

Snickarfirman vi anlitat för kommande badrummet i nya huset tyckte huset var riktigt schysst! Och att badrummet kommer bli kanon! Materialet vi valde på en halvtimma har redan kommit och det var en knapp vecka sedan det beställdes. Att lära sig uppskatta vad som förefaller rena bagateller gör man bara om man haft Mr Bad Luck i baksätet under några år. Huset är vår räddning och stora glädje. Planerna trillar oss i huvudet och vi får inte ens huvudvärk!

Efter dagens utflykter till tre olika ställen i motsatta ändar av stan, har jag lyckats bryta ihop med tårar och hulkningar framför tre okända, men vänliga människor. Det gjorde inget alls, och det gjorde ingen skillnad men det har aldrig hänt med den intervallen innan. Det hela gick bra och jag sammanfattade eländet i tre korta meningar x tre. Korta talade meningar ligger annars inte för mig.

Gravsten nr 4 är på gång! Den första gick sönder, den andra var för tråkig, den tredje hade ändrat färg och form (!) och den fjärde var så vacker! Den ska bara få vara den sten den trots allt är. Stå i sin enkla skönhet, utan tinsel, och bära våra flickors namn. De är smycken nog. Det var en befrielse att göra oss av med tankar på ornament i form av småfåglar, fjärilar eller hjärtan. Dels hade dom bara blivit stulna, men viktigast av allt: vi är enkelt folk!
"Less is more" som M brukar säga.

På väg till minneslunden, där världens bästa MammaMelissa ställt två ängladuniga tvillingljus för våra små, snöade det lite stilla och vackert. Jag gick så fort att jag var nära att snubbla raklång över Herr Svenssons familjesten! Väl framme var ljusen borta! Jag anar att det finns ivriga gravfixare som har till uppgift att plocka undan utbrunna ljus i lunden. Tomhänt men lycklig i tanken över att vänligheten själv varit där med en gåva når jag flickornas grav. Där står något...ett litet änglapar som pussas på kinden. Grabbarna i graven bredvid hade varit där och friat igen! Jag sa hej och tack till grabbarna och bad dom skicka ett gnistrande vackert snöfall över sina föräldrar...

Idag skulle jag följt med en samling arkitekter med fruar på julmiddag. Bara det att jag drog mig ur lite fegt då jag inte orkade dra den korta hulkande versionen en gång till idag. Arkitekten fick gå utan sin fru. Nästan så jag hoppas han får lite flirt som kompensation. Lite...
Hemma i tysnaden bröt jag samman ett par gånger till och blev hungrig av det tungrodda jobbet. Hungrig för första gången på flera dagar! Var jag än letade i skafferi och kylskåp låg små kärleksfulla spår från M: Gorgonzola-Mascarponeost här, Marabou Premium med rostade sesamfrön där, några perfekt mogna avokados...härligt, men jag tog bara en macka! För imorgon, Lucia, fyller kärleken födelsedag och då behövs ett bord fullt med läckerheter och nya små överraskningar...

Något säger mig att imorgon blir en schysst kanondag!