Resandefolket

Gårdagens pappersmassa var utmärkt material att modellera två nya människor av! Våra pyjamasplaner höll ut till klockan ett, då var bärare och pyjamasar lika trötta på varandra. Jag behövde få muntra upp min M och vad bättre än att göra det han gillar mest, åka på utflykt! Nu är det så med mig att jag inte gillar att köra bil. Inte för att jag inte kan, utan för att jag ogillar det helt enkelt. Speciellt i stan. Stress, snabbt och fy! Men jag tog mig i kragen och med tanke på försummade julklappsköp styrdes kosan mot Frölunda Torg. På vägen dit trallade vi sönder den enda julsång vi kan hela texten på: Hej Tomtegubbar! Vi sökte länge efter p-plats och "låt oss lustiga vara" rullade ut mellan bildäcken. Vi cruisade likt två blekfeta raggare runt, runt på Frölunda Torg, hängande genom rutorna och hytte åt alla som klämde en plats. Det blev till att gå en bit och vi fick upp färgen...

Nästan alla presenter handlades inom loppet av ett par timmar! Vi tillsammans är som effektivast när vi sörjer. Förra veckan bestämde vi allt material till nya badrummet på 30 minuter, utan förberedelse och väldigt nere i skorna. Idéer blir klara som korvspad efter ett hett långkok! Det blir onekligen spännande att se resultaten...

Bilen blev en zigenarvagn av alla glansiga pryttlar som vräkte ut sig mellan oss där vi trängdes. Fläktremmen tjöt uppmärksammat och glittriga tingestar studsade upp och ner i påsarna över fartguppen. Det blev muntert, på gränsen till käckt (huga) färden hem och rimmen haglade tätt. Väl hemma lagades det middag för två, tändes ljus för fyra, tvättades och hängdes tvätt, rimmades lite till och sågs trist film. Så trist att fantasierna noggrant klädde om hela soffan i det nya sagolika presentpappret ovan!

Vilken tur att inte ens den svartaste timmen är längre än 60 minuter!