På väg till Ruth & Astrid

Efter en 1-årig graviditetsönskan blev vi utredda vid Göteborgs kvinnoklinik och vår huvuddiagnos blev: "N974 Kvinnlig infertilitet beroende på faktorer hos mannen". En diagnos som hur förbryllande den än låter inte kan stämma bättre. Vi är infertila ihop. Fertilitet är något man har eller inte har tillsammans med sin partner. På den tiden var jag 29 år, nygift, student och rökte ca 4-5 cigaretter i veckan. Överkänslig mot nickel och pollen men ganska kaxig och säker på att lyckas. Jag levde efter mottot "allt ordnar sig alltid"! Allmäntillståndet var gott och jag vägde 10 kg mer än dagens 57 på mina 170 cm, då med ett BMI på 23,5. Alla dessa siffror av vikt för den påföljande behandlingen:

Försök nr 1, Oktober-05, Sahlgrenska:
- Jag nedreglerades med nässpray Suprecur, vilket innebar att jag försattes i klimakteriet (avstannade äggstockar) för att därefter chockstarta äggproduktionen med hjälp av äggstimulerande hormonet Puregon, 150 IE. Jag har aldrig mått så bra som under det fejkade klimakteriet, och jag och M önskade löpande recept av preparatet...gråtmild på ett vackert sätt och lite fint förvirrad.
- Docent Lars Nilsson plockar ut 10 ägg av 18 (bra!), varpå en av Kärlekens spermier puttas in i äggen genom microinjektion (ICSI). Gav 6 fina/dugliga embryon totalt. Ett 4-celligt embryo sätts in direkt i livmodern och man fryser de 5 resterande. Som vi väntade, längtade och testade...ändå uteblev vårt plus. 4 frysåterföringar senare (varav ett 2-äggstransfer) och mindre kaxiga stod vi åter plus-lösa och övergivna. Varannan månad sattes embryona tillbaka och tiden däremellan stod vi på en övergiven perrong där andras tåg tuffade förbi med stolta lokförare.

Försök nr 2, Augusti-07, Sahlgrenska:
- Nedreglerad och salig startas äggproduktionen åter och 14 ägg hämtas ut. 10 av äggen befruktas normalt men bara 3 embryon är dugliga nog för återföring, vilket betyder att de delat sig till minst 4 jämna celler efter 2 dagars odling. Jag återfår ett färskt embryo och resterande två till frysen. Efter frysåterföring med 2-äggstransfer skymtade vi ett för tidigt och mycket försiktigt plus på stickan, men oturen sköljde bort våra leenden och vi var ensammast i världen...

Försök nr 3, April-08, Sahlgrenska:
- Jag blev stimulerad med nytt preparat, Menopur, och trevliga Dr Snorri Einarsson hjälper 13 ägg att bli till i mina omtumlade och trötta äggstockar. Aspirationen av desamma görs med varsamhet av Dr Akbar Dayani. Två embryon går vidare till 4-cellare och dessa återfås samtidigt. Detta sista försök gjordes utan glädje eller förhoppning och vi hade påbörjat vår adoptionsutredning och hade siktet inställt på bruna små händer och fötter...det var fantastiskt och vi såg att det ljusnade i horisonten. Den 2/6 testade vi positivt med Ruth och Astrid (som då hette Gunnar)! Lyckan trevade sig fram och var inte helt självklar då vi varit så inställda på adoption och fortfararande levde med fantasierna av densamma. Gener och biologi hade inget med kärleken till ett barn, vårt barn, att göra. Nu blev gener och biologi ett faktum.

Den oroligaste tiden någonsin följde och i takt med små sprittande armar och ben växte sig kärleken gränslös för våra underverk! Kärleken är fortfarande gränslös men det är även sorgen som följer den största förlusten i våra liv...

...förlusten av två mycket små, men oändligt stora, människoliv.

.