För all framtid...

En välkomstkommitté mötte oss vid dörren! Högar med julkort i olika format och tjocklekar som vi genast bläddrade bland och läste högt. M blev särskilt förtjust i ett som var till Ruths och Astrids mamma och pappa! "Det är till oss!", utbrast han. Det kändes som julafton att pilla upp kuverten med personliga julhälsningar och vi firade länge på det dammiga hallgolvet, nästan som snö och nästan som förkylning!

Det största hamnade i mitt knä och jag fingrade försiktigt på det välbekanta kuvertet, sådär som man gör med speciellt vackert inslagna klappar. De man sparar till sist då man anar att där gömmer sig PRECIS det man önskat! Jag möttes av en grön nyfiken groda och en hälsning som fick hjärtat att springa ut i världen och skrika "kolla, kolla vad VI fick, kolla här!" En present som dolde MER än det man någonsin önskat:

Certifikat n:o 39 002

Till minne av Ruth och Astrid
har friköpts 4000 m2 regnskog i Costa Rica.
Den blir reservat och ett levande arv till kommande generationer att bevaras för all framtid.
*2008-09-24

Sedan en hälsning:

"J & M,
Vi kände att vi på något sätt ville uppmärksamma era flickors födelse och även visa vårt deltagande i er sorg. Valet var inte så svårt. Det blev en "plätt" med regnskog, räddad i Ruths och Astrids namn. Där kan de svinga sig i lianerna tillsammans med vrålaporna, lukta på alla vackra blommor och leka kurragömma mellan de stora trädstammarna. Regnskogen har fått två små nya skogvaktare... Visst känns den tanken fin! Ta hand om er! Vi är många här som tänker på er..."

Och en till från en Elsa vid Barnens Regnskog:

"Vilken tragisk händelse och vilken fin tanke!
Den här skogen blir kvar som ett levande minne, myllrande av liv - orkidéer, fjärilar, vrålapor...Hälsa familjen att många tänker på dem!"

Världens vackraste kollegor, på mitt första riktigt spännande jobb där jag vistades allt för kort tid, sände så mycket mer än sitt deltagande till vår sorgsna lilla familj...hjärtat svämmar över...och ja...jag gråter...en störtflod. Jag har vackra och levande bilder nu! Hur tackar man för en gåva som denna? Tack?

Jag kan se våra taniga flickor högt uppe i trädkronorna, med busiga virvlar i rödbrunt hår. De fångar eldflugor i händerna och släpper dom varsamt...inte rädda men förundrade över sitt nya kall. En skog att klappa medhårs med varliga fingrar. En Ruth och en Astrid som förenar två isolerade skogsområden så att deras fyrfota vänner kan förflytta sig obehindrat. En bro över molnregnskog att skutta på med de röda stövlar som pappa ville köpa. Hoppa på tills hoppet når hit, till trasiga föräldrarna två...något rör sig i buskarna!

...levande arv...för all framtid...

***TACK***