Jag hade önskat att någon hade berättat hur det också kunde gå. Alternativ till lyckan. Att någon hade vågat! Om det värsta händer? För det gör det ibland...kan vi tala om det? Jag blev berövad mina svar, min rättighet, med en klapp på axeln. Vi är så upplyst lyckade i vårt fina land att vi inte ids tala om det värsta av nederlag. Det orkas inte med, vi ska ju lyckas...inte misslyckas! Men ibland skiner inte den förbannade solen, ibland måste man bli sjukskriven och fäktas med försäkringskassan för sin materialistiska överlevnad, ibland tvingas man begrava det allra käraste, ibland presterar man ingenting under en väldigt lång tid, ligger i spillror på golvet, ibland går man sönder! Då spelar det ingen roll hur lyckad jag någonsin varit. Utan erkännandet att sorgen är en oundviklig del av vardagen (en viktig del) finns ingen förankring i verkligheten. Mister vi lyckan flyter vi hamnlösa och vi behöver bli förtöjda! Vi behöver få veta hur man gör! Jag har gått kurser i hjärt- lungräddning men fick inga redskap att möta en människa i sorg. Konstigt, såhär i efterhand...
Vetskap är grunden till förståelse och förståelse gör oss mindre rädda. Orädda människor hjälper bättre och bättre hjälp är en räddning för den som sörjer. Räddningen.
Att få veta mer hade inte gjort min sorg mindre. Däremot hade jag lättare funnit mig en plats i tillvaron, sluppit undvikande blickar och frågor, fått vara trygg i det svarta.
Jag irrar...
att fånga en dröm och sen sova på saken
eller gripa lyckan i flykten, och stanna kvar vaken
att leva en dröm eller leva på riktigt
ur levande drömmar bör man vakna försiktigt
2 kommentarer:
Fick url till din blogg av Joanna. Har läst och gripits, blivit sorgsen men ändå förundrats - kärlek och styrka. Omöjligt att förstå förtvivelsen men det närmaste jag kan komma - det gör så ont att jag mår illa.
Ett tafatt försök att säga att här sitter en främmande medmänniska och känner för er.
Sara
Ja, du har så rätt. Det hade inte gjort sorgen mindre, det hade lindrat chocken och ökat medvetenheten så pass att man inte hade behövt känna sig just misslyckad!
Vi får HRL men inte SHRL (Sorg-hjärt-o-lungräddning)... även om man behöver få andas även i sorgen...
Skicka en kommentar