Ok, nu kommer inlägget vi väntat på, och det får en helt ny etikett! Kanske är det alpluften som gäckar mig eller tvåtimmarspromenaden som gör att jag med vrålande hunger kastar mig handlöst in i ett nytt intresse? Hunger är inte att lita på och matlagning är inte Johburs starka sida. Inte för att det är svårt att följa ett recept eller lära sig vilka kryddor som passar för olika råvaror, det är kastrullerna som är svåra att hantera! Jag måste ta en i taget. Jag går till hundra procent in för varje kokning, stekning eller hackning. Är fisken stekt är såsen kall, och när potatisen kokat håller salladen fortfarande till i kylen. Nu har jag sådan tur att min och Kärlekens roller är omkastade och medan jag målar och spikar manövrerar han stekpannor och kastruller galant! Men ibland måste vi givetvis byta. Inte för att återställa de antika könsrollerna, utan för att inte bli uttråkade. Svärfar menar att "man måste organisera sig, och det är det som är kritiskt", jag provar...
Recept nr 1, och möjligen det sista...inpluggat hos goda vännerna i Mölnlycke:
- Ett större eller mindre paket kycklingfiléer som steks lätt tills de får "yta", i valfritt stekmedel.
- Därefter lindas de i parmaskinka och läggs i ugnsform.
- I skyn från kycklingarna hälls grädde, balsamvinäger, salt och peppar, kanske pressad vitlök? Smaka av och tillsätt möjligen lite till av ingredienserna ovan.
- Såsen hälls över den lindade kycklingen och formen ställs i ugnen på ca 175 grader, tills de verkar färdiga. Kvart - 20 min.
- Under tiden kokas exempelvis Gnocci samtidigt som valfri sallad hackas...och här blir det problem! Kärleken kallas in.
- Njut av enkelheten med ett glas vitt Bel Air eller precis vad som helst...
Därefter ska (någon annan) flambera frukt och bjuda på glass. Smaklig!
4 kommentarer:
Trevligt att du fortsätter blogga söder över. Det låter som en väldigt mysig vistelse hemma hos svärfar. Här "hemma" har det varit en isande frostvit strålande solskensdag.
Min inre himmel är svartare än vad den varit på hela hösten. Julens röda färger och tindrande ögon har sänkt mig totalt. Vill hem till föräldrar som bor i skogen långt bort. Gömma mig från allt, mest mig själv och alla tankar.
Johbur!
Jag har läst hela din blogg med alla dina inlägg inatt.
Hittade dig via Mamma Melissa.
Alla ord blir så futtiga och jag hittar inget att säga som tröst.
Jag känner med er av hela mitt hjärta! Jag är också änglamamma, men det är länge sen, 27 år.
Jag skriver en blogg om att lära mig leva med kronisk ryggsmärta men blev inspirerad av Melissa att skriva om vad som hände när jag förlorade min son.
http://www.kristinasryggdagbok.
blogg.se "Känslig text och bild"
Fortsätt skriv! Du hjälper många med det! Och du har en fantastiskt fin förmåga att uttrycka dig!
Varma hälsningar från en änglamamma till en annan.
Kristina
Fina Ulb!
Jag har tänkt på dig mycket i jul och att ditt inre fått fler blåmärken gör mig ont. Ser fram emot vår lilla lunchdate, som alltid är för kort! Du ska få en stor kram från en som också precis träffats av mörkret...inatt.
Kram J
Tack Kristina!
Jag är ledsen för din stora förlust, och ryggsmärtan till trots är jag glad att du fann mig inatt! Det behövde jag för inatt var det mörkare än någonsin...
Jag ska snart hälsa på hos dig och din värld...läsa och begrunda.
Med kramar och önskan om sömn!
/J
Skicka en kommentar