onsdag 17 december 2008

Min rosa dröm











I två hela dagar har jag varit sprallig och glad, och det kan bara betyda minst lika många hemska efterföljare. I min värld. Det mönstret har jag sytt efter fram tills idag. Med tvärslå och zick-zack. Som jag ser det är dessa dagar den enda medicin som hjälper mig att lyckas med de återstående, det gäller att klämma ut varje liten droppe av motgiftet. Samtidigt är dagar på plussidan frustrerande då jag aldrig vet hur många droppar som finns kvar att skaka ur dom. De tar alltid slut! De senaste dygnen har ändå varit annorlunda...svårt att förklara...men ljusare på ett sätt där jag sett fram emot att vakna till en ny arbetsdag och där pepparkakorna smakat gott, på riktigt! Det läcker hopp genom taket och jag gillar att ta på mig den något tajtare tröjan. Jag har för sjutton en midja att framhäva! En fåfäng Johbur är en frisk Johbur.

Igår tog jag fåfängan på vindlande vägar. Det gick oändligt sakta och vallar och diken uppenbarade sig på varsin sida mig och den fagra. Långsamt trevande och letande i dimma och bläcksvart vinterkväll. Som att rida en daggmask! Fängan svettades i sin tighta topp men jag var bara lite rädd. Tillräckligt för att svänga av den okända vägen för att titta mot stjärnorna och önska mig därifrån. Vägvalet skyller jag på Fängan, jobbig typ, men två lyckliga stjärnor har jag att tacka för att jag nådde min slutstation. Efterlängtade bästis med bebis och guddotter tog emot vid dörren i sitt nya hus, i ett kvarter i "den lilla staden" dit jag och M snart flyttar.

Det blev en på alla sätt fantastisk kväll! Inte minst efter att guddotter tillverkat det vackraste av julkort på dagis, till mig. En gran, två änglar och ett hjärta som skymtar under tjocka lager lim. Mitt hjärta. På barns självklara vis berättade hon att änglarna såklart heter Ruth och Astrid, nu leker vi! Hjärtat på pappret slog dubbelslag...

Saffran-bouillabaisse, matvägrande guddotter, härliga samtal, leka leka leka, bada bada bada, guddotter vägrade somna, fyra tjejer i sängen och Johbur läste sagor om Bassiluskan och Kenta, guddotter läste rosa prinsess-saga för Johbur, "följa med till babbloteket!", prinsessor överallt, vägra lite till, årgångsglögg och ännu härligare samtal, chockrosa drömmar för Johbur där Fängan på sin sadlade daggmask dödade drakar i månskenet...

2 kommentarer:

Unknown sa...

"Rida en daggmask"? Jag har sådan maskofobi så du anar inte... men jag känner så väl igen mig!

Men vad barn är mysiga, barnen har lättare än alla stora att acceptera änglar i Himlen!

Johbur sa...

Tycker själv att daggmaskar är läskiga, och läskigt var bara förnamnet längs vägen. Som att befinna sig under jord...Huga! Tog den större vägen tillbaka på morgonen. Ja, du vet!