Utan

Den hårda dagen avlöser en annan, och en annan, och snart blir det svårt att veta var utgången till de upplysta områdena finns. Some ljus bitte! Sönderdag. Vi gick i bitar till frukostmackans sönderfall i munnen och därefter har vi varit trasiga hela dagen. Jag och Kärleken har talat ut, eller in. Som sagt, svårt att veta var i det svarta vi befinner oss och vad som är ut eller in. Vi har pratat om våra rädslor. Rädslan att husflytten med pågående renoveringar tar för mycket kraft i anspråk, främst med tanke på sorgen som aldrig lämnar vår sida och behöver pysslas om, och därtill arbetsplatser att närvara vid. 8 timmar om dagen. Helst i kombination med någon slags effektivitet. Vi har blivit robotar som utför, enarmade prototyper som inte finns på marknaden just på grund av den saknade hävarmen. Och det fattas pengar för att vidareutveckla projektet...

Vi är rädda för att våra "jag" inte är några sådana då vi inte längre gör något kreativt för självet. Allt har hittills handlat om barnlöshet, behandlingar, väntan, utanförskap, trötthet, död och djup sorg. Vi har blivit ett med allt det klibbiga och det är bara att beklaga. Men det finns inga vägar kring allt detta. Man får ge sig in i leken och tåla den, leva den, för den är alldeles på riktigt! Beklagat har vi gjort. Undrat över den välkända "meningen med livet" och konstaterat att blir det inte bättre än såhär tar vi oss inte fram med förståndet i behåll. Vi klarar oss inte med varandra i behåll! Vi har nuddat vid minor som att leva barnlösa livet ut. Det är ett alternativ lika gott eller härsket som något! Barnlösa förresten, vi fick två barn som dog. Är vi barnlösa då? Jag känner mig i alla fall mer barnlös nu än någonsin förr, så barnlös får det bli i den bemärkelsen att barnen inte lever och vi har blivit "lösta", fråntagna. Vi har även nuddat vid vårt äktenskap och den gnista som fattats oss under dessa år. Utan syre vissnar allt och det behövs mer än konstanta nederlag för att inspirera kärleken. Terapi hjälper inte längre, möjligen trolleri.

En sammanfattning av dagens sönderfall blir: Kärlek utan lycka? Glädje utan inspiration? Liv utan barn? Liv utan varandra? Liv, lycka, glädje, barn, kärlek, inspiration och varandra. Visst låter det vackert, men hur låter det med "utan"?

Barn utan liv.

.