Mitt livs krydda

Dagsform: huvudvärken ställer till det men mindre febrig. Inget att lägga större vikt vid. Lite rosig i hyn, som efter ett för långt pass i solariet. Jag ser mer levande ut med feber än utan, så levande som efter ett besök på indisk restaurang!

Jag funderar på mitt utgångna jag och mitt dagsfärska och hur sorgen påverkat mig i olika skeden i livet. Jag har aldrig haft far- eller morföräldrar att sörja då kontakten varit bristfällig av olika anledningar, utan kan mest referera till Kärlekens mamma som försvann och lämnade oss med gapande hjärtan. Och den fantastiska kvinna som jag kallar "styv-mormor-farmor-allra bästa tant" som fanns i våra liv sedan barnsben, från att bo grannar till att följa oss genom livet. Dessa två kvinnor som jag i min tur följde genom död och begravningar och som efterlämnade en vidöppen saknad, men också beundran och glädje att få känna.

Därtill kommer döda högt älskade marsvinen Knubbe och Lina, kaninerna Fia, Filippa och Linus och några hjärtesorger. De jag själv förorsakat och de som förorsakats mig. Tro mig att jag sörjt varje en av dem! Men när jag ger mig på den onödiga konsten att jämföra ter sig ovanstående inte ens som sorg med den koffert av tjära jag nu släpar på.

En av hjärtesorgerna kommer jag att tänka på. Han som var anledningen till att jag och Kärleken träffades. Kanske just därför tänker jag på honom och vilken tur att han var en sådan skitstövel! Ofta har uppbrott från kärlekar satt mig i förlamande lite tillgjort dramatiska tillstånd, liknande något som liknar sorg. Då trodde jag naivt att dessa uppbrott var det värsta en människa kunde klara av! Jag såg den här hjärtekrossaren som en vän och förstod inte riktigt hans försök att uppvakta, men varför inte ge det ett försök?

Vi försökte och jag blev något som liknar förälskad. Förälskad nog att slänga mig iväg på en resa till Dubai, ett av de sju emirat som utgör Förenade Arabemiraten. Han var trainee för ett större företag och jag såg min chans att fördjupa både resvana och förhållande. Jag landade i ett land med världens största av allt! Världens största konstgjorda öar, världens tre högsta hotell, världens största inomhusskidbackar och lyxigaste golfbanor. Ett kontrasternas paradis där kamelkaravaner korsade fyrfiliga motorvägar och där motorburna gondoler korsade floden som glittrade av spegelklädda skyskrapor. Där fanns kvarter fulla med enbart guldaffärer och män gick hand i hand bredvid tungt beslöjade kvinnor. Det var varmt och öknen bredde ut sig mot öst i rand med Persiska viken.

Jag bodde gratis i förälskelsens lägenhet med pool på taket och levde lyx tills jag fick reda på att han varit upprepat otrogen med, jag vet inte hur många flickor! Jag reagerade med att klottra hans dagbok full med skymfer och sprang ut ensam i den oförutsägbara skymningsstaden. Där springer man inte 26 år gammal, blåögd och baraxlad utan otäcka blickar som gensvar! Jag lekte drama queen men trodde det var på riktigt. Jag satte mig på ett cafe, köpte ett stort cigarettpaket av obestämt märke, eftersom han hatade cigarettrök, och rökte upp allihop i sällskap av en liten kaffe som bestod av sump. Sedan snirklade jag mig upp på terassen till huset där vi bodde och fyllde poolen med tårar...

Några veckor efter hemkomst träffade jag Kärleken!

Tänk så mycket fel som kan gå rätt! Och tänk så mycket rätt som kan gå fel! När jag tänker efter inser jag att mitt liv varit lite av ett skådespel. En efterapning av det allra svåraste som bara nuddat vid ytan. Alla svårigheter jag mött har varit fejk och de hjärtan som gått itu har bara fått små blåmärken. Nästan osynliga i jämförelse. Blå för att jag önskat den färgen. Nu är det svärta men knappast önskad, och jag vet hur smärta känns i den mest kryddade formen.
Jag önskar inte att jag behöver låtsas längre utan brinner på riktigt. I den mest kryddade formen.

The Bollywood Burner - planetens starkaste curryrätt!
.