Pilar åt fel håll döljer vägen för världen. Men vi söker oss mot vattnet och drar söderöver, där tallarna möter månen med mustaschprydda gipor. En kulle med ett hus, en boning som ska leda till något nytt. Som när ett liv blir två, blir tre. Jag hoppas drömmen kan bli verklig där under månen.
Det är ett stort liv. Det är stort för det känns trångt. Trångt av något som vill fram, ut, hit, till oss. Vi vet inte vad. Men det är stort och jag häpnar över den maktlösa hoppfullhet som slingrar kring knutarna, upp mot himlarna där ni leker ifred. Fridfulla fräkniga stigar i oceaner av slättlandskap på vingar. Ni flyger allt längre bort. Bort men vänder tillbaka till oss. Hem till hemma i en ny storslagen form. Jag lämnar öppna dubbeldörrar obevakade, där ni kan krypa in obemärkta och hemliga för världen. Ni låter oss veta.
.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Men tack snälla du för dina snälla ord hos mig.. blev så himla glad.
Varm kram från Liv
Skicka en kommentar