Ni kan kalla mig Läckberg

Sitter inklämd bland kartonger och stora gråa råttor av damm försöker nafsa mig i byxlinningen. Jag är trött, så trött! Har sällan varit tröttare. Men jag kisar med mina blå för att lyckas med ett inlägg till innan det är dags för sängen och därefter ett tidigt flyttlass. Tre starka karlar kan vi räkna med imorgon och en lastbil som rymmer 4 rum och kök på 94 kvm. Innehållet i dessa 4 rum tar aldrig slut och jag är så sliten att jag för länge sedan slutat bry mig. Jag skulle till och med känna lättnad om vi blev rånade på vägen! Jag stänger liksom av när stressnivån nått mig upp till hakan, allt för att undvika en sönderkokt hjärna. Den behövs imorgon.

Sitter i köket som totalrenoverades för 2 år sedan till följd av en läcka. Störtflod är mer korrekt! Tom nostalgi. Jag satt och väntade på M för att gå till kiosken och stirrade lite förstrött på diskmaskinen som snart diskat klart. Woooosch, och syndafloden var ett konstaterande! Jag stirrade ett tag till av ren förskräckelse och snart satte försvarsmekaniken på automatläget. Lugn som en filbunke sa jag till M att det sprutar vatten. Jag satt alldeles stilla och följde fascinerad vattnets väg genom stommar och lådor. Vattnet dracks snabbt upp av parketten och på ytan syntes inte ett spår men gick vi på golvet kunde jag ana hur det skulle kännas att timra stockar på älven. Det rörde sig under fötterna!

Vattnet avtog men bytet av golv var ett faktum. Ett "Faktum" fanns det även på IKEA och köket blev väldigt fint. Så pass fint att nya ägarna tänker renovera rubbet! Det verkar så vansinnigt onödigt, men låt gå köket är deras. Sommaren därefter sprang toaletten läck och en hel del avloppsvatten rann efter grannens väggar innan brandkåren sågade loss dörren och fick stopp på eländet. Vi var på semester...

Vad mitt oanade lugn gör för nytta i katastroflägen är jag inte riktigt säker på, men läckor stoppar det inte!
.