Kaffe utan mjölk

Till frukost idag serverades torrt sötat bröd, lite hård ost och kaffe utan mjölk. Ingen typ av frukt har sett våra skålar på några dagar, och ingen av oss har lust att handla. Vissa veckor tar vi oss igenom kyl, frys och skafferi tills det är tomt. Inte en smula kvar! Nu måste vi snart till affären den stora och kryssa mellan trötta men lyckliga familjer som köper 7 liter mjölk...

Några andra som är tomma är vi. Inte mycket kvar av oss heller. Och smulorna av mat som håller sig någorlunda färska kommer att räcka ett tag till med de små magar vi skaffat oss. 9 kg lättare men med oändligt tyngre sinnen. Konstigt att vågen inte märker av vår tungsinthet? Inatt har M svettats, och drömt, och sparkats. Han kände sig febrig vid frukostbordet och jag, jag var utom mig. Inte som den vanliga ångesten. Värre! M satt grå och kallsvettig framför sin gråtande fru som gång på gång ursäktade det vemodiga sällskapet. Morgnar är fortfarande värst. Inte för att jag längre tror att allt varit en dröm men för att en ny betydelselös dag tagit form, där 7 liter mjölk lyser med sin frånvaro i det irriterande solljuset! Dagar som kommer och går utan tillstymmelse av spår...

Bland julkorten som trängs på hyllan intill bordet finns flera med glada levande barn och ett med fridfulla döda. Jag trivs med att vila blicken på det sistnämnda. Det står stolt och rakryggat i första ledet! Vackert men oändligt sorgligt, och jag gråter lite till. Det som ger mest hopp är kortet från Guddotter, med två stora guldgula änglar som heter Ruth och Astrid, tillverkat på barntimman. Jag ser framför mig hur hon och E knåpat och limmat. Det är så galet limmigt!

Jag blir livrädd att alla ska försvinna! Mina vänner, min familj...att det ska hända dem hemska saker. Har funderat på övervakningskameror så att jag kan förvarna, men M lovar att de klarar sig. De klarar sig...och jag landar tryggt med en klunk till av det varma svarta kaffet. Jag får M att lova mig en sak till, att det ska springa tipp-tapp-fötter på golvet i nya huset. Jag gråter inte längre.

En frukost som många andra.

.