fredag 2 januari 2009

Inkommande

Jag är nu en officiell "upptänkare"! En i mängden fast med min egen unika önskan. Jag präntade ner den alldeles nyss på inkommande.se . Det blir så bra det bara kan bli när vanligt folk tillåts dela och ta del av annat vanligt folks tankar. Precis som i bloggvärlden. Utan vanliga jordbors ovanligt vanliga synsätt skulle jag tråkas ihjäl. Nu har jag spenderat en halvtimme och nästintill skrattat mig ihjäl! Ni kan kalla mig död hur som haver. För efter att mitt skratt klingat ut är det dött det känns, resten av tiden...den är ganska lång som död...

Inkommande hjälpte mig en halvtimme fram på det nya bräckliga året. Någon önskade färgglada baciller så att vi kan hoppa undan för läskiga sjukdomar, någon annan önskar en spruta som ger en tredje uppsättning nya tänder! Där fanns fördumnings-piller, framgångsmaskiner och aktiv tystnad för Ipod. Där fanns riktigt fina önskningar som den att finna en given uppgift för ensamma åldringar som gått i pension, eller den att få skapa en kolonilott ovanpå familjegraven som ändå mest består av gräsmatta.

Jag önskade följande (på allvar):

Personlig ombesörjare vid sorg
Jag önskar...en tjänst som innebär att människor i stor sorg kan få välja 1 person som ombesörjer den sörjande tiden efter en bortgång, olycka, sjukdomsbesked etc. Denna ombesörjare skall vara bra på matlagning, terapeutiska samtal, begravningsplanering, fotografering, gravskötsel, bilkörning, telefonkontakter, att sitta tyst i nära samvaro med den som sörjer, ta initiativ vid akuta chocktillstånd och ordna kalas...allt den sörjande önskar. Det krävs dessutom ett nära samarbete med sjukvård, arbetsplats, skolor, begravningsentreprenör, stenhuggeri etc. En sorgens"allt-i-allo" i en hushållsnära tjänst.

Med en sådan tjänst att tillgå ges den sörjande sin rättmätiga tid att sörja, vilket i nuläget är en omöjlighet. Alla har inte underbara vänner eller familj, men vid sorg behöver de flesta experthjälp inom en uppsjö av områden.

Jag hade önskat mig någon att prestera i mitt ställe, i en värld som fortsätter sin kravfyllda bana med mig i pausläge.

Vad önskar du?
_

Inga kommentarer: