fredag 16 januari 2009

Kärlekssoldaten

Marcus Birro gjorde entré i mitt liv under den sista IVF-behandlingen, den som ledde till Rutan och Lill-Astrid. Jag läste hans "Svarta Vykort" gång efter annan och insåg att människor tog sig fram trots att de överlevde svårare öden än vi. Det var sorgligt vackert och hoppfullt.

När vi miste våra efterlängtade döttrar sov jag med boken som filt, huvudkudde och ögonmask. Den fanns med överallt och höll mig sysselsatt, det vill säga vid liv! Såhär lyder beskrivningen:

Svarta Vykort är egentligen en dikt av Tomas Tranströmer.
Jag lånade titeln till den här boken.
Det är en bok om sorg, tröst, värdighet,
heder och tolerans.
Det är en bok om att överleva.

Svarta Vykort är min tionde bok.
Jag hoppas den kan vara till nytta för
någon.
Att skriva den har hur som helst räddat
mitt liv. Bokstavligen.

Litteratur har den förmågan.

(Birro, Marcus. Svarta Vykort, 2007)

Ingen skriver tydligen lika passionerat om italiensk fotboll som Birro, och skriver han sina fotbollsinlägg såhär vackert framöver lovar jag bort mig själv till sommarens alla matcher i detta nu!
.

1 kommentar:

Berber sa...

Om det är SÅ det kan se ut när man skriver om fotboll kanske jag måste ompröva min bild av sportjournalistiken lite! Såg att Jonna också nämnt inlägget i sin blogg och nu när jag läst det förstår jag att hon var stolt över sin modiga sambo som vågar skriva nåt helt annat än vad hans läsare förmodligen väntar sig. Tack för tipset och kram!