Ett glädjefyllt sätt att svälta

Idag har jag känt mig relativt frisk, frisk nog att närvara på jobbet imorgon. Det enda som rullar över mig likt en stridsvagn är huvudvärken. En sån som gör att det vänder sig i magen och händerna automatsikt skyndar till huvudet. Lite god natts sömn (börjar nästan skratta) med hjälp av en halv sömntablett kommer göra susen.

Funderar på mitt förra inlägg och på vad det är som driver människor att utsätta sig för en liknande plåga gång efter annan. Där man riskerar vänskaper, äktenskap, sin hälsa och töms på gnistor. När jag en gång började längta barn fann jag mig tillhöra gruppen av "föräldrar", barnlös eller ej var det så jag ville leva mitt liv. Vi hade tagit ett beslut och började tänka in våra liv i vår blivande familj. Vi hittade på en. Att alla runtomkring också hade tagit beslutet blev vi väl påminda om och plötsligt fanns inga andra livsstilar än den som utgör just "familjen". Ibland undrar jag om jag invaggats i falska förhoppningar och blivit allvarligt hjärntvättad av den rådande normen. Jag vet inte vad för sorts sjukt liv jag lever längre, eller vems? För inte är det mitt!

Kan det finnas fler vägar att bli lycklig? Blir jag verkligen lyckligare av att få barn och bilda familj? Var tog mina tidigare år vägen? Vad sysslade jag med? Var jag inte lycklig då? Är hela mitt forna liv bortkastat om det bara visar sig vara en lång förberedelse inför det ultimata föräldraskapet, som i vårt fall uteblev? Jag har svårt att få ihop då och nu. Då tog jag tillvara dagen med glädjefull iver, där och då. Här och nu är jag olycklig och förvirrad. Kanske lever jag genom omvärldens glasögon? Detta eviga jämförande med andra. Kanske är det just där skon klämmer? För visst finns det människor som lever i tvåsamhet eller ensamhet och är lyckligare än vilken barnfamilj som helst. Det handlar väl om att göra det som är bra för just mig, mig och Kärleken.

Visst finns det fler vägar att bli lycklig, men när man inte hittar ut ur normen och allt man gör blir till grus? Lyckan är vår att föra dit vi vill ha den, men jäklar vad svår den är på att följa! Som vi lever nu är inte sunt och vi måste finna ett sätt att vara lyckliga under tiden vi smyger kring den heta gröten som bara gör oss hungrigare. Ett glädjefyllt sätt att svälta! Receptet är det gamla vanliga, leva här och nu och se de små små sakerna i tillvaron. Jag tror sannolikhet tillsammans med ett envetet hopp är det som gör att vi tillåter oss alla upprepade misslyckanden. För hur troligt är det att just vi inte ska lyckas?

Misslyckas gör vi mellan kl 07.00 och 24.00. Resten av tiden sover vi skavfötters med våra drömmar. Äta, sova, älska, skratta. De små, små sakerna...
Jag är närsynt!
.