Gå till huset med balkong

Man ser det inte från stora vägen, vårt hus. Det ligger inbäddat i grönska och slingriga vägar kantar fasaden uppe på kullen. Vi letade i flera år efter ett sådant, men antingen var Kärleken missnöjd eller jag. Eller så såg vi båda gröna mögelkällare och helöppna planlösningar. Sådana man blåser omkull i! Vi var till och med i samma område dit vi nu flyttar, samma kvarter, på visning för ett par år sedan. Någonstans känns det hemma trots vår obefintliga koppling till staden, och varför gå i motsatt riktning från ett till känslan vinnande koncept?

Den olycksbådande 11 september var visningen, ett datum som hade passerat sitt bäst före datum på många sätt. Räntorna var skyhöga och lågkonjunkturen flåsade i nacken. Bara galna tvillinggravida budar då! Vi såg en chans i allt det mörka att äntligen få vårt drömboende och såg därför till att vinna. Våra barn var på väg att flytta ut, 13 dagar senare. Vi hann aldrig måla in våra flickor där och idag är jag lite glad för att huset bara andas mig och Kärleken. Det är vårt att forma och skapa nya drömmar i, sådana som inte svartnar för våra ögon. Jag anar mig till äventyr och galna upptåg, men framförallt lugn. En liten oas mitt i villakvarteret, som det stod i beskrivningen.

Renoveringar pågår för fullt, och det gamla otäta badrummet håller på att förvandlas till en svan i detta nu. Förhoppningen är att det blir klart till den 23:e när vi flyttar in, trots sena leveranser, trasiga leveranser och ångrade leveranser. Därefter skall 80-talets flärdfulla struktur ångas ned från väggarna och målas i miljövänlig färg. Var inne på äldre tiders linoljefärg tills jag insåg att det behövdes både svinborstpenslar, många tunna lager och en budget bara Knösus Sork förunnad! Bergvärmen är också på gång och under tiden lever vi som de hemlösa, i och bland kartonger...

Det slog mig i helgen när vi "åkte hem" och flanerade i den 1400 kvm stora trädgården, att den vackra granen med mustaschprydda grenar är vår! Och lusthuset, och rosenrabatter och alla andra vackra träd! Jag ser fram emot våren och vad som döljer sig i gömmorna, ser fram emot att rensa takrännor och riva vedskjul. Kanske skaffar vi de katter vi drömt om, eller hönorna Gittan, Odny, Britta och Pia. Plockar ägg, återför embryon, ser livet frodas i några celler och väntar syskon till våra förstfödda...

Kanske.

"...gå till huset med balkong
där järnvägsbommen ringer
under den varma, svarta plåten
har jag lämnat några drömmar

en dag lämnade jag allt
man kunde låta tiden vara
det känns som andra sidan jorden
vi kanske hade alla svaren

jag har kämpat med en dröm
jag ville inga brustna hjärtan
inga slitningar i blodet
jag ville hitta Söndermarken

om jag kommer dit igen
har du en plats där jag kan vila
ett rum där jag kan känna att jag är någonstans ifrån
ett fönster vi kan sitta vid och blicka ut mot ån..."

(Lars Winnerbäck: En tätort på en slätt)

.