Jag puffar glatt med hormonspray inför vårt första IVF-försök, oktober 2005:
Jag sprallar med festglitter nyår 2006:
. 
Två pyttiga hjärtan började slå i maj 2008:
På pic-nic den 24/8, på dagen 4 veckor innan förlossning och en mage som växte långt mer än den på bild den återstående månaden:
. 
Vi hjälps åt att förlösa våra döttrar med blod, svett och tårar:
Vi bäddar flickorna bland mängder av minnessaker och under ett hav av blommor. Tysta.
. 
Vill inte släppa:
Jag ger mig i kast med ett leende några månader efter, och undrar hur jag ska ta mig igenom julen:
6 kommentarer:
Tack för att du delar med dig av din stora sorg.
Det finns inte riktigt ord, men det berör mig otroligt att du berättar, förklarar, visar och känner.
Stor kram.
Det är så fruktansvärt det ni har gått igenom. Du är beundransvärt stark som orkar berätta.
Kram
Så fint du har bäddat ner dina små änglaflickor! Med rödaste rosor och en mammas största omsorg!
Kram på dig!
Ingegerd
Vilka bra bilder du valde ut... nu fick man verkligen se hur verkligheten ser ut!
Starkt Johbur!
Starka bilder! Både förväntan, lycka och glädje, sorg och tomhet och försök att hämta nya krafter.
Ni är starka!
Stor varm kram!
Johbur, Astrid och Ruth kan få låna Antonia och Gabrielles sång.
Dina bilder visar verkligen på texten i den (gå in på min blogg så förstår du;.)
Utrusta dig dock med näsdukar! Och starkt hjärta.
www.mammamelissa.blogg.se
inlägg: våra mirakel
Skicka en kommentar