Att försöka älska någon tillbaka till livet.
Finns det liv är det aldrig försent!
Men när livet är försent?
Jag bäddar kärlek i råa minnen.
De doftar mjukmedel.
Tumlade minnen.
Jag förälskar mig i minnet av livet.
Finns det bara minnen är det alltid försent...
.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Johbur!
Jag har läst "ifatt" din blogg som du skrivit på det nya året.
För varje inlägg jag har läst, har jag tänkt, känt och hoppats komma på något tröstande att skriva till dig.
Något som kan svepa in dig som i en varm filt och vagga dig till tröst.
Men jag finner inga ord jag kan bara känna med dig.
Det är tungt att "gå långt med sig själv som ryggsäck" som du gör nu.
I mitt hjärta går jag med dig.
Varm kram
Skicka en kommentar