Dubbelkoll i mörkret

Ensam hemma i ett hus jag inte känner. Hemma! Ensam! Det är lite mörkare än jag är van vid, lite tystare. Det är kallt! Elementen fungerar inte som vi är vana vid och M vill spara på oljan som är dyr. Jag fryser och höjer tempen i smyg. Jag tänder, M släcker, jag fryser, M svettas, jag är morgontrött, M morgonpigg. Vi är vi och nu ska vi bli ett med den nya boningen på 150 kvm och hoppas att byggnaden står på bådas sida.

Kakelsättaren mötte upp i vårt ännu obrukbara badrum och det verkar som vi får tvaga oss när- och därhelst vi finner vatten! Vi väntar uthärdligt för det ser lovande ut. Har torrduschat i smyg på det golvvärmevarma golvet, tittat och dragit mina fingrar över de glatta kakelytorna som växer fram över väggarna. Den kroniska tröttheten har gjort våra kroppar ont, men vi ler ibland och skrattar högt likaså. I ett eget hus ska man ha roligt! Det borde bara kännas mer fantastiskt...bus i trappan! Buset uteblir och vi tar ner det sprudlande skrattet på jorden. Vet inte vad jag förväntade mig? Det irriterar mig att jag blivit så fadd, gnistlös och tråkigt jordnära. Allt kan hända och därför kan jag inte tillåta min naiva sida det utrymme den är värd. Saknar min barnsliga hängivenhet och den lyriska glädje jag haft förmågan att känna. Ge tillbaka genast!

Några skojiga egenheter med huset har upptäckts:
-I fredags skulle det städas på övervåningen där vi tänker sova tills byggarna och deras damm slutat lägga sig i. Jag stack i kontakten och allt svartnade! Moderna apparater slår ut säkringarna och vi måste "säkra upp" för att slippa dammsuga med ficklampa.
-Den 60 år gamla värmepannan låter som ett storkok i ett storkök, och vi blir lika rädda varje gång. I tanken går pannan varm och exploderar! Vi väntar ihärdigt på ok från kommunen för jordvärme.
-Efter att ha hämtat all kyl- och frysmat ser vi att kyl och frys slutat fungera! Trötta och hungriga ställde vi maten i en kartong som vi lämnade på den plusgradiga balkongen. Efter ett desperat samtal med förra ägarna tillsammans med konstaterandet att de är skyldiga att se till att maskinerna fungerar, hoppade vi i säng. När vi vaknade tog vi oss för att dubbelkolla alla säkringar. Vi litade dock inte på att det stod rätt till, åkte och köpte upp varenda säkring i närmaste affär, bytte rubbet och såg till vår glädje att kylen gick igång! Kall mat är bra mat!

Ikväll har jag jagat upp mig. M sover på hotell för att orka ta emot städfirman i lägenheten tidigt på morgonen. Jag är mörkrädd, och har alltid varit. Inte så mycket för mörkret som för vad som kan gömma sig däri! Byggplast täcker öppningen till vissa rum och jag inser att jag darrat till ett par skräckfilmer för mycket! Tänker mig händer som sträcker sig efter mig genom plasten, kladdiga blodstänk och saftiga knivar som hugger på måfå. Skadad! Jag är rädd och måste sluta vara det för att kunna sova. Imorgon ska plasten bort!
.