Lift me up

Efter en lång dag med mycket fasadrenovering (mig!) kom jag med bussen den sköna. Jag älskar att åka tåg och buss! Det gungar så skönt och ger dagdrömmarna skjuts över landskapet. Redan på dagis upptäcktes min dagdröms-fetisch. Det gjordes en sång om alla barnen. Minns inte exakt men den innehöll raden "...och J hon drömmer sig bort..."

Idag hade paniken slagit läger såpass att inte ens bussen hjälpte. Men så skymtade jag lite klotter på ryggsidan av sätet, där stod: "Lift me up". Jag upprepade klottret som ett mantra hela vägen, samtidigt som jag försökte andas med båda lungorna. "Lift me up". Kanske hade någon annan halvsulad själ suttit på min sits? I min sits? Väl hemma hade mammabesöket en present till mig. En stickad fuskkrage gjord i finaste tunnaste mjukaste garnet. I regnbågsblå toner. Jag behövde lyftas och hållas på plats och får passande nog en krage som gör jobbet!

Tomorrow a velvet blue collar will lift me up!

.