Efter en blixthal färd hem och många idéer tyngre, är vi glada, mätta och åtminstone en av oss lagd för natten. Den andra kan aldrig sova.
Huset var lika fantastiskt som familjen däri! En sakral känsla med stilrena drag och touch á la 60-tal. Jag fick spänna benen runt stolen för att inte gå loss med inspirationen på deras väggar!
Jag har ett eget hus. Ett 60-talshus i rött tegel och vit puts. Kullersten på infarten och en brant stentrappa kantad av "rätta räckena". Naturtomten sträcker sig mot skogen och vilar under höga tallar och granar. Och där, ett litet lusthus...vi är förälskade. Ett villakvarter i ett område utanför stan, där vi båda är lika okända och nya för omgivningen. Där ska vi starta om, som så många gånger förr. Något säger mig att allt blir annorlunda.
Tro
Hopp
Förvandling
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Nystart... ja, ibland behöver man det. Och de är ju spännande, vet ju aldrig vem man stöter på...
Skicka en kommentar