De bakades ofta av nunnor och såldes som medicin mot alla möjliga åkommor. Man kunde bland annat bli ordinerad pepparkakor mot sitt dåliga humör, av självaste doktorn!
I rymden bjöd Christer Fuglesang på pepparkakor men tyvärr smulades kakorna till stor del sönder vid avfyrningen, så att småsmulor flög omkring. Besättningen fick äta dom som fiskar. (Ur Wikipedia)
Mina ska jag hänga i fönstret. Sådana konstverk äts inte upp! Jag tror att placeboeffekten blir lika god ändå. Jag är glad som en lax och maken har haft tre - fyra skattattacker redan, med bus i magtrakten som tilläggspiller.
Det doftar alla barndomens jular i köket och jag försvinner i en glittervit driva av snö...en grotta, med stora spaden på lut. Knarriga skor. En långsam flinga på tungspetsen. Bakom rödhängda fönster skymtar pappas lösskägg och vi gömmer oss. Med tipp-tapp i stegen och stjärnor i ögat vet jag att tomten faktiskt finns. Jag har sett honom! Den där julen när jag fick mina blå lite läskiga rullskridskor. Vi ristar mönster i snön utanför grottan och blöta tumvanten ska smaskas på en sista gång innan kvällsgröten...dan före dan...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar