Set us free

Att jag aldrig lär mig att lägga ihop ett och annat! Jag har haft två alldeles utmärkta, för att inte säga underbara dagar! Det är lätt att tro att den värsta krisen är över. Men lärde jag mig bara att räkna på fingrarna skulle jag snart inse att 1 bra+1 bra=2 jobbiga. De bara måste finnas! Kilar sig in mellan trä och bark och ristar djupa saknadshjärtan på stammen. Det är alltid jag som står först av träden i skogen.

Ikväll ska vi gästa våra vänner L och J, som köpt ett stort fint hus i Mölnlycke. Jag kör för jag är trött på att dricka. En dålig dag + lite vin är alltid = en extra ångestladdad efterföljare på köpet. Det har jag lärt mig efter mycket nötande. Det är alltid väldigt trevligt att träffa L och J. Och jag tänker ibland på hur mycket oftare jag skulle vilja orka/hinna umgås med vackra L. Hon är rolig, klok och bara bra! Nu är jag lite av en ensamvarg, som dessutom är extremt dålig på att höra av sig. Jag ska ta mig i pälsen, jag lovar!

Jag insåg imorse att den sista vän som såg mig gravid var just L. Vi tog en långfika, sammandragningar till trots, dagarna innan förlossningen. Jag sjönk. Djupt, djupast ner i madrassen. Hon var den sista att sitta på bara en meters avstånd från mina livfulla snart döende barn... Vi skrattade, lekte med dottern och L beundrade min fina favorittröja (ovan). Roligaste klädmärket Nümph hade tagit fram den i samarbete med WSPA (World Society for the Protection of Animals). Den var fylld både på bredden och längden då. Fylld av två små. Den tröjan hade jag ofta, men just den dagen insåg jag vad det stod på texten nedanför björnarna i skogen, nämligen "Set us free". Jag fick nästan panik och tänkte att det var ett dåligt omen!
Jag behövde aldrig ta ställning till om jag skulle ha den igen.
Det var redan försent.

Ni är fria.