"Du hade lite tur ändå", sa barnmorskan. Kunde det vara möjligt att jag efter alla otursamma år, plötsligt haft tur i samband med graviditeten som gick åt helvete och barnen som försvann? Nu, efter att ha tagit del av många sorgliga historier förstår jag lite mer. När barn föds så tidigt är det ibland så att moderkakan, som inte är färdig att släppa, vill dröja kvar. Eller delar av den. Det kan orsaka stora livshotande blödningar hos modern. Jag känner ett par där så var fallet. Tanken svindlar.
"Man är aldrig så nära döden som vid en förlossning" säger de vise. Och visst är det så. Att finnas nära döden är nog min grej. En bisarr egenskap jag har som jag dessutom börjar bli riktigt bra på! Att gå på lina med döden som stinker mig i nacken, utan att trilla ner. Kolla bara:
När jag var 16 flyttade jag hemifrån för att gå gymnasiet på annan ort. Där träffade jag vännen M. Vi utvecklade ett system som gjorde att vi alltid kom in på uteställen utan att vara fyllda de obligatoriska åren. Fyllda var vi däremot av annat! När vi en kväll tagit oss utanför den lilla staden för att avverka en annan liten stads uteställen, kom vi på att bussen gått ifrån oss. Och pengarna var slut! Vår räddning blev två äldre pojkar som bjöd på drinkar och senare bjöd oss hem till en riktigt ruggig lya. Där fann vi räddning för natten. M blev skraj och trodde på allvar att vi skulle mördas i sömnen. Jag svarade att "Äh, det går fort i sådana fall!" Vi sov hand i hand i två fältsängar som två snälla pojkar bäddat fint. Ung och dum!
Under en kibbutz-vistelse i norra Israel, vid gränsen mot Libanon, klarade jag mig undan en bombattack! Eller en misslyckad sådan. Bomberna hade riktats fel (!) och var ämnade att falla i Gaza-området, en bit bort. Då var jag delansvarig för kibbutzens lilla zoo, och hade tagit mig an en veckogammal kaninunge ratad av sin illvilliga kaninmor. Den hade jag myst ner i en bäddad skokartong och matade med pipett. Den natten sov jag och ungen över hos dåvarande förälskelsen och planerade för sovmorgon. Klockan tidigt vaknade jag av tre skallrande BOOOM! Jag tänkte "Nu är det kört och förmodligen är jag redan död". Men efter ett par nyp i armen tog jag min unge och pep iväg till skyddsrummet. Där satt alla och väntade välkomnande. Fallande bomber betydde för de flesta långledigt och det var tydligen bra! 500 m, i tre riktningar från där jag sovit hade bomber fallit och förstört skola (barnen hade lov), bananodlingar och avokadoplantage.
Ung och odödlig!
Under mina nästan 5 år i södra Spanien, Málaga, var den baskiska separatiströrelsen efter mig ett par gånger! Eller så kändes det. Jag och spanske sambon hade en lägenhet vid ett militärområde, intill den stora stranden mitt i stan. Där väcktes vi en natt av tumult nedanför balkongen. En bombexpert, ditflugen i helikopter, var i färd med att föra bort en misstänkt bomb (i väska) i takt med hysteriska människors tjoande från balkonger och fönster. Den detonerade aldrig, berättar ett levande bevis. Några dagar därpå skulle vi på utflykt till bästa stranden i en närliggande by. Vi stannade för en kopp kaffe vid 10-tiden. På parkeringsplatsen framför oss fraktades minnet av en bil bort. En bilbomb detonerade där kl 10.00 morgonen innan!
Men det värsta var nog ändå gasläckan! På den tiden användes "bombonas de gas" vid matlagning och vattenvärme. Vi bodde då i ett sunkigt krypin nästan utan fönster. Efter en kvällsdusch och lite tv-spelande blev vi yra och illamående. Efter några kräkningar och ett minne av en säng, lååångt därborta, svimmade vi. Och vaknade lyckligtvis morgonen därpå!
Ung och naiv!
Sjuk har jag varit också! Salmonellan jag fick på Danmarksbåten var inget i jämförelse med Kampylobakterna! Den slår ungefär som Salmonella, men på mig slog den tusenfallt! Orsaken var en galen katt som hängde sig fast i tänderna på mitt (enligt katten) livsfarliga knä! Jag minns mellan febertoppar och fasansfulla toabesök att jag önskade mig död. Men Mr. Dead bara fortsatte flåsa. När jag äntligen kände mig "frisk" tappade läkaren hakan av mina dåliga blodvärden "Du mår inte bra!"
Ung och sjuk!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Vad du är häftig -du till och med tar lien ifrån Liemannen och trotsar hans order... du modiga mamma med guldsvärd!
Skicka en kommentar