Veckans utropstecken!

Jag skaffade nya dyra däck på måndagen, torsdag punktering! Jag kände mig så feminint handfallen där jag stod och inte ens visste var biltillverkarna gömt domkraften! Ynkligt var ordet. Visst borde man klara ett däckbyte när man är bilägare! Regnet det bara öste ned, mobilen slutade fungera, mynttelefonen ur funktion och jag stod utan paraply och jacka. Buss hem. Tomt i kylen.

Lördagstjänstgöring på jobbet. Jag brukar se fram emot dessa dagar då jag låtsas att biblioteket är mitt, låntagarna och alla sköna böcker. Just den här lördagen krånglade datasystemet, jag glömde lösenord och kommunens alla invånare skulle lämna, hämta, ändra, reservera, ha böcker ur magasinet, fax, utskrifter och krångel på samma gång. Det var kö och telefonerna ringde! Jag slängde samtidigt ut en odräglig syskonskara som kallade mig kärringjävel och annat vackert. Kaffet var slut.

En ohämmad geting letade sig ner, under och in och stack mig på höger bröst samtidigt som jag höll en stor mursten i båda armar. Dubbelsmärta! Jag struntade i murbygget och letade istället fram hostande katt som antingen har mask, hårboll eller astma. Just den här kissen vet att vägra medicin och 40 minuter senare stod jag fortfarande med hela dosen maskmedel på fingrarna. Krossa, mosa, gömma, blanda...inget! Tomt i tuben.

Taket på vårt olustiga lusthus passade på att ge vika. Kofot, plocka bort fönsterpartier och löst skrot som lätt hamnar i sådana utrymmen. Kurbitstaket får nu vår välsignade tillåtelse.

Jag har därtill börjat tappa mer än vanligt mycket hår, hängt upp gardiner som bröderna bus ganska genast rev ner, sovit uruselt och haft växtvärks-ont i ena benet trots att det aldrig blir längre...mamma skyller på fullmåne!

Jag har använt mitt nya verktyg: "Det är det oförutsägbara som ger oss liv."

.