Jag fick en stor fråga. Om jag ville gästblogga på en domän som kokar av liv och vackert. Jag fick frågan och blev överrumplad men varm. Jag tuggade på den ett tag och höll mig från att svara då jag inte visste hur jag skulle passa in med mitt svarta lass i solen. Jag tuggade och tuggade och tuggade och svarade, ungefär som ovan.
I sorgen, när livet inte längre känns som ett liv och persiennen i pannan är vinklad, tror jag ibland att min tillvaro bara är mörker. Att jag framstår som segrört murbruk som varken stelnar eller blandas till rätt konsistens. Runt, runt i tunnan. Inte för att jag alltid känner mig dyster som en gråblåsig dag över ett rostigt cykelställ, men för att jag sällan skriver när livet är ok. Jag har försökt blogga i bra stunder men inget kommer. I alla fall inget som passat som kontrast till temat döda barn. Jag kan välja att vara snällare mot mig om jag vill. Skriva om precis vad som helst när som helst. Men jag är min egen elaka dvärg.
Det snabba svaret från min glädjesyster gjorde mig gott. Hon menade att min blogg, liksom sin, handlar om livet. Kort och gott. Jag tuggade lite till och insåg snart att hon har rätt. Död, sorg, begravning och ständiga avsked...det är liv, hör liv till, är ett liv i en annan färg. Jag måste göra mig av med den illvilliga dvärgen som hindrar mig att se vår historia i termer av liv!
Även om livet inte längre tillhör Ruth & Astrid är de delar av mitt. Även om döden är slutet av livet är den inte mitt slut, än. Även om ett av kriterierna för "liv" är förmågan att fortplanta sig är vårt hopp inte ute. Ingen dom har ännu fallit även om livets tillblivelse är vår största gåta. Och har livet förmågan att vidareutvecklas, är det just det livet jag lever.
Tack Vida!
.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
du är ju den perfekta gästbloggaren för Vida:.) Ni är tänkvärda, poetiska o livsbejakande båda två:.))
psr..o om du vill och orkar behöver jag detsamma inne hos mig:.)
Åh, tack snälla för skivan med alla bilderna! Och vad härligt att se bilderna från i somras!:.))
Jag blir så glad bara av att titta på dig -nu kan jag kika lite på bilderna när jag behöver den där energiboosten som jag får när vi ses:.))
tack snälla du!
Oj, tack själv.. vad förvånad jag blev när jag insåg vad inlägget handlar om men samtidigt glad över att du verkar inse det jag och många med mig ser.. din blogg handlar om livet om något.
Varm kram och tack för fina ord, jag blev väldigt glad.
Liv
Tack Melissa!
Jag inne hos dig...nu blev jag nervös igen ;)
Ja, våra träffar är onekligen fulla av liv. Bra att bilderna kom fram. Titta, njut och boosta :)
Kramen!
Vida!
Livet och döden är sådana motpoler att jag haft svårt att se det sistnämnda i termer av liv. Att bloggen handlar om livet men efter döden...
Glad är bra! Det är jag också idag :)
Kram!
Skicka en kommentar