Jag har ett liv på jorden även om saknaden flyger luftvägen upp. Mina små. Jag håller er hårt i fantasin, där försvinner ni aldrig. I fantasin fyller ni snart ett med pappas nyplockade smultron på mammas nybakade gräddtårta, kladdar grädde overallt, vill ha mer...i fantasin ser ni ut som vilka kladdiga ett-åringar som helst. Men inte här.
Jag mår bättre nu. Riktigt bra stundvis. Jag har en man att älska, två osynliga barn, ett hus att pyssla, två kattbröder att beundra, ett nytänt hopp...men jag är rädd för vad saknaden ska göra om 10 dagar. Vi har ballonger med oss då och ett stort fång pussar som varsamt ska läggas på stenen. Jag pussar ofta den kalla ytan från mun till hand till sten, viskar några ord men känner mig aldrig hemma vid graven. Ni är aldrig där.
Jag är rädd för lördagen som kommer när jag mår bra. Rädd för vad IVF-starten ska dra in i den nylagade kroppen. Jag har snickrat så hårt att ett nytt nederlag skulle slita sönder det som är kvar, omöjligt att återställa. Lyckas behandlingen, blir jag gravid, hur länge, överlever du, finns du alls? Jag är livrädd och reagerar med kyla. Behandlingen står för tröskeln och den ska genomlidas i det tysta. Nedtonat och obemärkt. Som luft. Jag skyddar mig från sönderfall för nu orkar jag inget mer än att må bra. Jag förtjänar det, och därför är jag rädd. Jag förtjänar en bit av lyckan men vet att den inte fungerar så. Pax för den biten! Och den!
Jag stålsätter mig för en födelsedag utan smultrontårta och en IVF-behandling utan svar. Livrädd för utgången.
Äppel, päppel
pirum, parum
kråkan satt på tallegren
han sa ett
han sa tu
ute ska du vara nu
.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Förstår att det känns när årsdagen närmar sig. Jag tycker absolust att man borde ha rätt att paxa lyckan ibland!
Och hoppas att han vill skriva, för det vill jag gärna läsa!
Kram från en som ännu går på ovårdade ben...
Jag paxar också lyckan åt dig! Det gör så ont att läsa det du skriver... Många, många tankar till dig, till er...
Kram!
Tack för den fina kommentaren och tänkvärda ord...
Kram tillbaka till dig!
åh vännen...klart att du oxå kommer få ditt magiska plus...
Jag vägra ge upp hoppet och tron om att vi oxå ska få bli Lyckliga igen!
De ända vi kan göra är att försöka och hoppas att det räcker helavägen på denna stora prövning som vi fått i detta livet.
Önskar all lycka inför ivf start (tog ju oss 3 ivf och 1 fet för att lyckas så ge inte upp)
Sen vill jag skicka massor med styrkekramar inför era fina saknade flickor på deras ett års dag! En jobbig dag som kan bli väldigt fin. Själv tyckte jag att livet blev ett litet uns lättare efter den dagen. Man hade varit egenom alla högtider, gjort allt en gång, och fått ett nytt minne till exempel en jul utan våra förlorade små. Hoppas det blir lättare för er med. många stora varma kramar
Din blogg handlar (precis som min) om livet.. och livet är inte alltid fullt av glädje. Jag tycker verkligen att din sida är full av liv men en annan sida.
För mig var det självklart att fråga dig men jag vill inte att du ska känna någon press, du kan komma med det om ett år eller två eller inte alls. Men om du vill så hoppas jag du har modet för du skriver sådant som vi alla behöver läsa.
Årsdagen förstår jag känns tufft men jag hoppas ballongerna bär er litegrann åtminstone. Sen önskar jag verkligen av hela mitt hjärta att IVF-behandligen går vägen.. jag håller alla tummar jag har i ett krampaktigt grepp...
Varm kram från Liv
Pax för lyckan åt er och åt oss...jag är så rädd för ettårsdagen!
Skicka en kommentar