I samband med mycket små döda barn. I samband med "omöjligheten" att försöka rädda det som möjligen räddas kan. I samband med min egen vilja att förstå meningen med att små döttrar och söner dör ifrån sina familjer. I samband med oförståndets enfaldiga försök till tröst och de som inte kan se samband mellan oresonliga antaganden och dess konsekvenser...
"Resonemanget om det naturliga urvalet"
.
söndag 20 september 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Ja, vi är tyvärr alltför många som känner igen det... men det glädjer mig att du gillade inlägget!:.)) Då blev det ju något bra av det där hemska resonemanget:.)
Skicka en kommentar