Önsketänk

Jag minns inte vad jag gjorde idag för ett år sedan. Men tre dagar tidigare hade vi besiktigat det nyköpta huset, stannat för en köttbullemacka vid en bensinstation, och kommit hem med fler sammandragningar än vanligt. Bilfärden var en mardröm jag genomled för en glimt av blivande familjen Tvillings nya, lyckliga hem. Jag gissar att jag kom tidigt i säng och att jag lade den anatomiska kudden mellan mina knän för att lindra den onda foglossningen. Precis som varje kväll.

Precis som varje kväll lade jag förmodligen två händer på magen och viskade natthemligheter avsedda för tre par öron. Jag letade säkert rörelser och fann förmodligen en liten buff till höger och en eller ett par till vänster. Jag läste med säkerhet Haruki Murakamis: Fågeln som vrider upp världen, en mörk Alice i underlandet som aldrig lästes till sista sidan. Jag kom så långt som till avsnittet "Farväl"...

Tre dagar innan "idag för ett år sedan" blev jag ovanligt illamående, om jag gör skillnad mellan det vanliga graviditetsillamåendet och ett illamående som liknade magsjuka. Jag minns att jag ringde akutnumret då jag spydde tre ggr på en halvtimma och då blodsockret sjunkit kraftigt. Några tips senare och en gravidklapp på huvudet mådde jag fortfarande som en trasa men orkade inte bry mig om att störa akutpersonalen mer. De måste haft bättre för sig än att lyssna på en magsjuk diabetesgravid med allt tätare sammandragningar.

Idag för ett år sedan var dagen innan livet tog slut. Och jag minns inte vad jag gjorde.

.