Lyxproblem

Jag har lagt mig till med lyx! Då pratar jag inte om kryssningar på ett azurblått hav bland öar som vita knappar kring fartygskroppen. Jag pratar inte heller om ansiktsbehandling under peelande aromacrémer. Min lyx handlar om vaxning. Från knät och ned.

När jag flyttade till nya småstaden och den mest tärande sorgen dragit in klorna insåg jag att min kropp börjat förfalla. Jag såg plötsligt vad som spirade nedanför kanten på de kjolar jag äntligen fick lust att bära. För första gången i mitt liv bokade jag tid på skönhetssalong (heter de så nu för tiden?). Jag förväntade mig en überkäck och ytlig dermatolog som skulle propsa på den ena behandlingen efter den andra, men fann två djupa, ärliga ögon bakom en människa jag förstod hade lärt känna livet.

I fredags var det dags igen och av någon anledning kom barn på tal. Jag berättade om vår långa väg till Ruth och Astrid och om den avgrundsdjupa tiden efter deras död. Hon höll upp med tortyren, drog efter andan och berättade att de varit i samma land som vi. Med IVF och salta tårar men att de efter 5 års väntan fått barnbesked och snart hämtar en gosse. En pojke med blåsljud på hjärtat. En pojke från Peking. Håren som var kvar ställde sig på ända. Det var så vackert och hon var så självklart lycklig. Jag sa att jag önskar vi var där men att vi först måste vinna ett krig...

15 minuter senare och fri från mina gycklare, hamnade jag bakom disken och fick möta ansiktet på den vackraste av pojkar. Vi grät några samfällda tårar, hon av längtan och glädje, jag av längtan och saknad. Jag nästan dansade till bilen i höstsolen och tittade hoppfullt upp i den klara höga luften. Jag kände en glädje jag inte mött på länge. Glädjen över hennes lycka och den över mitt svårfångade hopp. Ett hjärta med blåsljud som pumpar liv, en gosse från fjärran...en dröm som kan bli sann bakom molnen! Jag drömde flygresor, överlämnande och kramar av bruna armar... i en korsning blev jag stående för länge. 15 sekunder för länge tutade bilen bakom om.

Men vad är 15 sekunder i en korsning? 15 minuter av tortyr? 5 veckors IVF behandling? 5 års längtan efter en pojke från Peking som snart får komma hem? Vad är väntan om inte ett steg närmare.

.