söndag 8 mars 2009
När månen är en lång stång
I takt med att månen tillryggalägger sina varv runt jorden och den gyllene globen står i ny eller nedan, drar jag och Kärleken oss tillbaka likt ebb. Men det händer att vi stiger över de grunda pölarna och bildar vår egen flod, skrattar och mår bra ibland! Spelar vi inte luftgitarr eller -trummor så att köksskåpen skallrar, eller sjunger baklänges med vridna tungor kan det hända att vi fnissar åt Jan Stenmark, och låtsas att allt är precis som vanligt:
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Har varit tjuvläsare ett tag nu, men idag måste jag titta fram och tacka för ett gott skratt! Stenmark är genial. Nu smyger jag tillbaka till mitt tjuvläsarhörn och hoppas så innerligt att ni snart får all den lycka ni förtjänar och längtar efter.
Skicka en kommentar