Mamma skulle komma för en dag på stan, det såg vi båda mycket fram emot, men senvintern som under natten strösslat 20 cm snö kring modern satte stopp för försöket. Ensam drog jag fram på slaskiga gator och höll yrseln stången. Önskar jag hade haft en sådan! Några desperata försök till välmående gjordes. Jag blev klippt och köpte neonorange nagellack, nya bh:ar till min förkrympta byst och sedan en tragisk fika med en ännu mer tragisk mig. Efter fikat gick det utför...
Saknar min mor, saknar att träffa vännerna, saknar att orka träffas alls, saknar mig, saknar ork att måla naglar i neon, saknar den ytliga glädjen efter en shysst klippning, saknar att läsa era bloggar, saknar mina bröst, saknar luft i lungorna och mest av allt...saknar jag livet...
Vinkar, gäspar...sedan aldrig mer.
.
3 kommentarer:
Jag blir så berörd när jag nu får se dina små älskade flickor och samtidigt vet att dom inte finns kvar här hos oss på jorden!
Kram på dig!
Ingegerd
Johbur!
Det gör ont i mitt hjärta när jag läser..
Jag känner så med dig, med din enorma saknad efter dina döda flickor, efter dig själv, efter livet..
Tack för att du delar med dig!
Många varma tankar och kramar!
Tack för er tröst! Kan nog inte sakna mer än såhär. Mina små...Så vackra de var, så roliga i magen, så små och sköra...och alldeles för långt ifrån...
:(
Kram Johbur
Skicka en kommentar