Konstpaus

.

"Om du väntar tills du är säker på att det är rätt,
kommer du förmodligen inte att göra mycket av något."

Detta sades av någon förmodad känd, men för mig okänd person. En överklok kvinna eller man som slutat upp med det idiotiska "gör det i morgon - när jag mår lite bättre". För hur kan man någonsin veta att det blir bättre just imorgon? Eller rätt? Som jag väntat och väntar ännu, utan att vara det minsta säker på att något av det jag planerar eller drömmer blir rätt eller någonsin blivit. Jag är inte säker på något förutom att jag måste leva under tiden jag väntar...på något. Jag ska försöka göra mycket av något och kanske kan jag på så vis raderas långsamt från den eviga väntelistan för att plötsligt befinna mig först i kön, eller ingen kö alls! Bortom väntan.

Det kändes inte rätt att vänta med bloggandet under den längre period jag hade tänkt. Saknade det. Så varför vänta? Istället skriver jag ibland, inte alls en annan gång, och dessdå mer nästa. Men det får aldrig inkräkta på mitt och Kärlekens gemensamma överlevnadsförsök! I mitt nyfunna blogglandskap får jag göra som jag vill utan krav och måsten, förutom ett. Jag måste lugna mig. Balansera bättre. Känna andan falla på eller av och ibland åt sidan för något viktigare. Paus betyder inte alltid att vänta, som i sluta leva eller skjuta upp. På, paus, av, paus, på, av, paus, lååångpaus. En konst som Johbur ska lära sig behärska under tiden hon lever, som ska hjälpa henne leva, utan att vara säker på om det är rätt.

Allt detta från ett komprimerat visdomsord på höger sida i min röda jobbalmanacka...