Idag slog den stora tröstlösheten ihop sitt vida brätte och visade på vackert väder. Det kändes onödigt att ignorera att våren har tagit över vinternätternas blindgång. Jag såg ljuset för första gången på länge. Jag såg det verkligen!
Från regnkappa till vårjacka tog sig fantasierna, byggde en bana genom det framtöade gruset på garageuppfarten, mellan snödropparnas uppkäftiga god morgon och iväg på solsemester i "Allt om resor". Långt, långt bort.
Tröttheten har aldrig varit mer påtaglig. 4 timmars sömn per natt och ingen däremellan har påverkat mitt sinne såpass att jag i alla fall lägger märke till den vår som sker på marken. Eller hägring. Ögonlocken skapar en naturlig horisont.
Som små knäppar på näsan
fjärilslätta örfilar
börjar våren väcka
.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar