Vandra på månstrålar

Mina nätter har knappt sovits. Om orsaken siar de vise, men själv tror jag de starka hormonpreparaten är en av gycklarna, mina restless legs som debuterade i tonåren en annan, och så månen...han som lyst smörgul och rund utan min vetskap.

Termen "mångalen" kanske är myt men man vet att månens och solens dragningskraft, tillsammans med jordens och månens rotation, gör att oceanernas vatten stiger och sjunker, vid fullmåne kraftigt. Man vet också att människokroppen består till 72% av vatten. Om stora hav och floder påverkas av Den Gule är nog ett vattendjur inget undantag.

När månen är full börjar benen värka till bristningsgräns och jag sprattlar runt i en svettig måndans kring min egen kropp. Som växtvärk i märgen brukar jag förklara det. Min mor lider av samma åkomma och det är genom henne jag oftast får veta vad mångubben haft för sig om nätterna. Ibland kan jag inte ligga alls utan måste upp och gå en runda på parketten, det lindrar ibland. Likaså spikmattan.

Ni ska inte tro att jag är spirituell och tror på övernaturliga krafter bara för att jag är kräfta i Zodiaken, påverkas av månens dragningskraft, äger spikmatta, dricker té och fantiserar om änglar. Nej, jag tror på naturens storhet och hon övergår dagligen mitt förstånd. Fullmånen har inget magiskt inflytande på mig men visst önskar jag ibland att mina nattpromenader kunde vandras på gyllene månstrålar, upp, upp bland stjärnorna...där änglarna bor.

Jag minns en skön musikfilm jag såg när månen stod full och sorgen efter flickorna var en utdragen drunkningsolycka. Att vandra på månstrålar lät som den rätta vägen för mig att nå två döda barn och den fantasin levdes tårögt i ljudet av ett soundtrack på repeat. För mig heter den "Walking on moonbeams". Så ihärdigt jag promenerade och sökte i stjärnströsslet den där svarta, rastlösa natten...

"Once" Original Soundtrack, Track: 06 - Gold (Interference med Glen Hansard)