fredag 16 oktober 2009

En frigående hönas betraktelser

Kl 08.05 stampade två försonade men 20 minuter försenade änglaföräldrar in på Fertilitetscentrum Carlanderska. Efter en minuts väntan, i rummet med alla exotiska akvariefiskar, tog en vänlig mörk blick med oss uppför en vindlande spiraltrappa. Jag undrade hur många som funderat på att kasta sig nedför densamma efter en misslyckad äggskörd och hur många som i så fall hade klarat sig levande ur fallet.

Rummet var mysigt och muzac från en samlingsskiva á tidigt 90-tal skapade fnitter i den nervösa magen. Maken rusade iväg för att göra sitt. Det var kö och pinsamt... Två Panodil, ett par fula knästrumpor och en kanyl i armen senare var det dags att plocka. Självaste verksamhetschefen, med ett käkparti som en seriefigur, stod beredd att utföra hjältedådet och till sin hjälp hade han en torr barnmorska och en sockersöt embryolog.

Uppe i Stolen med en dos Morfin, invändigt avspritad, och det hela var igång. Jag brukar andas mig igenom fysisk smärta med gott resultat men denna gång gjorde det aningen ondare än brukligt på höger sida. Under ledning av ultraljud förs nämligen en tunn men lång nål in genom slidväggen för att suga ut äggcellerna ur de punkterade äggblåsorna. Är man rädd och stressad upplevs ingreppet som plågsamt, men min fina andning och inre lugn till trots var jag tvungen att be om påfyllning. Jag sluddrade mig igenom vänster sida och försökte följa processen genom den monitor jag trodde bevakade plocket. Med skelande ögon följde jag istället skärmen som visade äggblåsornas innehåll under mikroskop, det förlopp som följer äggplockandet. Fel men likväl spännande.

Vägen tillbaka fick jag inte vandra själv, trots att jag försökte slita mig loss från snälla sköterskans hårda armkrok. Jag känner ett visst obehag från beröring av vilt främmande människor. Hon ville inte ha mig virrandes omkring i salarna blev svaret och greppet hårdnade. Jag som kände mig så lätt, som om jag kunde flyga och faktiskt flög! Inte alls som den vimsiga värphöna som hasade fram i sin fula sjukhusrock och kacklade strunt.

Säng, värmedyna, toksova, och vakna påverkad med konstig ananasmacka i munnen tillsammans med ytterligare armsmekningar från okänd hand. Samtal, stolpiller och hemfärd. Vi känner oss nöjda jag och Kärleken. Etapp två är avklarad. Nu tar vi helg under filtar och varma kattbröder.

10 blev till 13 fina ägg! Från frigående höna - inomhus.


2 kommentarer:

Orchid sa...

En stor kram och lycka till!
Ingegerd

Vida sa...

Jag ler och fnissar för mig själv när jag läser det här inlägget trots det stora allvaret.. önskar dig skön vila under varma filtar och med katters sällskap och sen önskar jag dig.. det där du vet.. det vill säga allt du nånsin önskat..

Varm kram från Liv