Clawed & Celeste

Långt innan flickorna var ägg och spermie följde jag med guddotter och mor på Universeum för att upptäcka rymd, regnskog och ocean. I deras shop trillade jag över två mjuka vattendjur. De tilltalade mig direkt och jag kunde oförklarligt inte köpa den ene utan den andra. De var lena som dun med vänliga blickar, och barnlösheten till trots visste jag att de skulle bli vårt drömda barns första sovkompisar. Jag gömde varsamt undan dem som de första i raden av små tur-prylar i väntan på Barnet.

De hette Clawed och Celeste och var krabba och sjöstjärna. Oskiljbara.

Det var när flickorna fötts och dött som jag mindes de två vattendjuren och det var då jag såg deras uppenbara öde, deras sorgsna uppsyn och den självklara betydelsen av deras namn: Clawed som i cloud som i moln på himlen. Celeste som i celestial som i skyn, himlen och dess övernaturliga väsen; änglarna.

De var betydelsekonstruktioner från djup sorg och psykisk chock. När cirkulationen av blod och syre minskade i kroppen såg jag stjärnor och himlaväsen i allt och överallt. Till och med två vattendjur fick en snårig koppling till den fluffiga atmosfären högt kring jorden. Det var där de hörde hemma, våra förstfödda barns sista sovkompisar.

Clawed och Celeste blev de naturliga tröstarna att placera i fotändan av döttrarnas kista den där dagen, då vi bäddade med vackra hjärtprydda örngott kring trasiga kroppar. Tätt intill flickorna och tillsammans med vattendjurens ledsna blickar följde fler minnessaker...

Clawed & Celeste


Glitterstenar och paljetter ur en skattgömma från lågstadietiden.


Kärlekens första sovkompis.












Bok om färger författad av J på dagis. Till "Fröcken".









Kärlekens musik-cd med klockrena titeln "Time's gone".


En Grubbelgubbe.


Jag kunde ha lagt hela mitt liv i den kistan...

.