De hette Clawed och Celeste och var krabba och sjöstjärna. Oskiljbara.
Det var när flickorna fötts och dött som jag mindes de två vattendjuren och det var då jag såg deras uppenbara öde, deras sorgsna uppsyn och den självklara betydelsen av deras namn: Clawed som i cloud som i moln på himlen. Celeste som i celestial som i skyn, himlen och dess övernaturliga väsen; änglarna.
De var betydelsekonstruktioner från djup sorg och psykisk chock. När cirkulationen av blod och syre minskade i kroppen såg jag stjärnor och himlaväsen i allt och överallt. Till och med två vattendjur fick en snårig koppling till den fluffiga atmosfären högt kring jorden. Det var där de hörde hemma, våra förstfödda barns sista sovkompisar.
Clawed och Celeste blev de naturliga tröstarna att placera i fotändan av döttrarnas kista den där dagen, då vi bäddade med vackra hjärtprydda örngott kring trasiga kroppar. Tätt intill flickorna och tillsammans med vattendjurens ledsna blickar följde fler minnessaker...Clawed & Celeste
Glitterstenar och paljetter ur en skattgömma från lågstadietiden.
Kärlekens första sovkompis.
Bok om färger författad av J på dagis. Till "Fröcken".
Kärlekens musik-cd med klockrena titeln "Time's gone".
En Grubbelgubbe.
Jag kunde ha lagt hela mitt liv i den kistan...
.
5 kommentarer:
Kramar om dig genom skärmen.
Känner du?
Och ännu en kram genom skärmen precis som den Me skickade.
De där vattendjuren vakar väl över dem vilket de hade gjort om de hade stannat. Vilken skatt som följde dem.
Tack för fina ord hos mig, skorna finns på amazon.com... har sett de med rosorna också men jag är så förtjust i körsbärsblom. Jag hade provat andra Dr Martens för att vara säker på storlek.
Apropå att sparka i löv så finns det en sån bild på mig från Slottskogen, där har de ju gott om löv och lövhögar..
Kramen till dig igen
Lif
De där vackraste betydelsekonstruktionerna... ofta av sorg, ibland av glädje... eller av någon annan viktig anledning.. de är de djupaste känslorna som vi inte kan ta på... men som behöver få skapas för att dessa djupaste känslor ska hitta både stöd och tröst. Spånar jag...
En riktigt riktigt varm kram... till dig, du modiga.
Känner igen det där... kunde lagt i allt!
Me-ab imo péctore!
Jag känner kramen och kramar tillbaka. Finns det någon väg att nå din blogg undrar jag försiktigt?
Kram!
Skicka en kommentar