Långsökt

Jag letar. Efter tecken som betyder att vår tappra blastocyst har fäst i den mjuka, snälla men olyckliga livmodern, "liv-morden" när jag är sarkastisk och syftar på min oförmåga att hålla kvar flickorna. 100-cellaren skulle fästa inom ett dygn, sa doktorn, och nu har den alltså fäst eller ej. 50/50.

När jag hulkandes av gråt körde över gråmulna vägar mot storstaden, sjukhuset och återföringen under onsdagen letade jag. När jag talade med flickorna och undrade var de fanns, om de visste hur mycket jag älskar dem, om de någonsin kunde förlåta mig och kanske ge mig ett tecken...letade jag och fann det första i en himmel som plötsligt sprack upp och hällde sol över tårarna. Ett vattenfall i guld ur en öppning bland molnen. Tecken nr 1 och jag tackade döttrarna så mycket med en blinkning mot stjärnorna.

Nästa hoppgivande signal var vid själva återföringen, när vi fick se en förstorad variant av vår blastocyst live på skärmen, den levde och liksom darrade till, skälvde! Sedan när den magiska känsla jag trodde var förlorad infann sig i rummet. Även doktorn fick ett skimmer i blicken och rummet vibrerade av äkta leenden och förhoppningar om en vacker fortsättning.

Hopp nr tre bjöd en tom och alldeles ny barnvagn på. Den stod parkerad och övergiven intill husfasaden med alla solförgyllda höstlöv vid parkeringen. Nära vår bil. Bäddad och klar men utan bebis eller föräldrar. Jag och Kärleken kikade på vagn och varandra. Jag tror mig minnas ett fniss.

Tecken nr 4 hände sig natten till torsdag. Jag och M hade grälat, trots magisk återföring. Vi fick ta in katterna hos oss för att alls kunna sova. Somnade men vaknade kl 3 med en vansinnig hosta djupt i bröstet. Kunde knappt svälja och hostet rasslade. Jag yrade om svininfluensa och att "det var ju jävla typiskt", jag som under måndagen varit på vaccinationsmottagningen men ångrat mig då jag inte fått svar på hur vaccinet kan påverka en pyttig blastocyst, med tanke på att det triggar immunförsvaret och innehåller kvicksilver etc. Jag ringde mig sjuk från jobbet och sov lite till för att vakna nästan kry! Svininfluensan var det inte men kanske var den märkliga natten, det märkliga grälet och den märkliga hostan ett tecken...

Därefter har jag funnit tecken i Charlies tappade kindtand som jag fann i matskålen, i att samma katt hittat upp på översta köksskåpen via fläkten, i att jag slapp stå i en annars lång telefonkö och att det bubblar lite lustigt i magen. Svullen är den också. Jag ignorerar att jag åt en påse chips för mycket. Det puttrar i magen, pirrar i ljumsken och visst fan är det ett tecken!

Ps. Har lagt till etiketten "Levande syskon". Ett tecken det med...eller hur!

Innan återföring och ledsen.







Efter återföring och magisk.











Nästan som vår 100-cellare










Ps. "Levande syskon" har i efterhand ändrats till "Gravid med Glottis"!