Terapi med Kärleken och Kamprad

Min snabbförkylning lade oväntat in nya växlar och det blev åter en soffpotatis av Johbur. Jag avskyr att inte orka ta mig utanför väggarna! En hel vecka där tid finns att stirra sig galen på allt som behöver målas och putsas i nya hemmet, utan tillstymmelse till ork. En hel vecka tillsammans med minnen och tankar på det som skulle och borde ha varit om det fått sin rättmätiga chans invaderade min ensliga sommarförkylning och jag tänkte att "nu har svininfluensan kommit för att ta mig, och tur är väl det!". I takt med regnet som snabbt fyllde vår regntunna blev jag allt mer deppig och ensammast i världen. Ju längre jag stirrade i den till synes bottenlösa tunnan, dessdå mer blev jag ett med den. Vi rann över nästan samtidigt.













Kärleken kastade snabbt till mig en flytring som räddning. Jag tog plats som skruvdragare! En utgående hallmöbel som köpts till fyndpris på IKEA hade målats, legat på tork i veckor (!) och behövde pusslas samman för att fungera som en sådan. M förklarade beskrivningen där han tolkade manualens bilder som sådana att:

Man ska inte vara ensam och ledsen, utan två och glad!

Kärleken pusslade, jag drog. Två komplicerade timmar senare var vi med ny halvstabil hallmöbel och två och halvglada igen. Och minnena av det som "skulle ha" tog formen av det som kommer att...