När glädjen över graviditeten med Astrid och Ruth övergick i oron att gå miste om den köpte Kärleken tillfällig bot. Eftersom soffan blev mitt läger när illamående och sammandragningar löpte amok behövdes tillfällig glädje och någon form av träning. Vi blev med Nintendo Wii och ägde plötsligt gottgörare i form av Wii Fit och Wii Sports och senare, när min mobilitet liknade förlamning, Super Mario Galaxy och The legend of Zelda.
Det här var för 10 månader sedan. Spelglädjen dog tillsamman med döttrarna.
Jag läste senare i säkerhetsinformationen att man ska rådgöra med läkare om man är gravid eller tror att man är gravid och bör ta det lugnt med fysisk aktivitet, tillika vid sjukdomar som diabetes, att man kan drabbas av illamående och överansträngning, till och med epilepsianfall!
10 månader sedan.
Jag var såpass orörlig att min största ansträngning blev att korva mig ur soffan, därför kunde jag med gott samvete slippa samvetskvalet att flickornas död berodde på skadligt tv-spelande! En skuldfaktor mindre på listan över minst hundra. Jag behövde ändå förlika mig med det geniala spelet, eller förlika mig med det faktum att jag inte längre behövde förhålla mig till varningstexten, och med hjälp av våra goda vänner lyckades jag! I två dagar har vi utmanat varandra i balans, bowling, golf, baseball och boxning. Att gå vilda ronder i boxningsringen kl två på natten blev ett svettigt äventyr...
10 månader.
Det är lång tid att vara långsint och förlamad. Hellre knockad i ringen än utspridd överallt, därför tänker jag fortsätta med spelandet under tiden som följer. Genom IVF-behandling fram till återföring av potenciellt embryo. Jag tror det kan hjälpa mig slappna av och inte minst komma i form inför vad som kan bli ännu en mardröm. I förebyggande syfte ska jag bunkra med Little King's Story där jag får lov att vara en ynklig, olycklig liten kung som tar kommando över kraften för att slutligen nå framgång och rikedom...
Nu hojtar Kärleken att Wii Sports Resort släpps imorgon, och att vi då behöver ett par extra Motion Plus för våra Wii Remotes!
.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Visst är det bra med motion, men du är väl rädd om dig ändå, hoppas jag! Fast litet roligt måste man ha!
Ta´t lugnt!
Ingegerd
Tio månader... vilken present till er själva att återuppta Wii:et!:.))
Du är en förebild för mig. För du ger, genom ditt skrivande, din sorg och förtvivlan det utrymme den behöver... i din takt, och med dina ord.
Jag vill nästan be om ursäkt för min sorg...
Varm kram... och tack. Jag är verkligen tacksam för att du finns, och för att jag får följa dig på vägen. Än om jag är lite osynlig emellanåt...
Skicka en kommentar