Det stormar och träden vrider sig i smärta. De gör allt för att hindra den pinande sommarvinden från att rasa. Men vindens framfart är grym och sanslös.
Idag höll en tvåårig pojke på att blåsa ner från en bro,
bort från sin mamma.
Idag skulle ett barn födas till världen,
bort från sin mamma.
Bort från sin pappa.
Bort från sin syster.
Bort händer alltid i samma dystra salar.
Ett barn som föds i sommarstorm.
En ängel som får ofrivillig luft under vingarna.
Upp, bort, och ändå här.
Aldrig, aldrig ensam.
.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Sommarstorm... så vackert och så sorgligt, så levande och så motsägelsefullt... du är fantastisk på att skriva!
Skicka en kommentar