Bukspottkörteln och jag

Även om jag aldrig varit överviktig eller särskilt ohälsosam smög sig fru Diabetes på under graviditeten med Ruth och Astrid, som en extra krydda på den redan sköra graviditeten. Risken att drabbas är ganska liten, precis lika liten som alla de komplikationer vi förärades av och det dödliga utfallet. Förutom att diabetes betyder för hög sockerhalt i blodet, där bukspottkörteln inte orkar producera tillräckligt med insulin, innebär sjukdomen ökad risk för skador i blodkärl, hjärtinfarkt, stroke, ögon - och njurskador, förändringar i nervfunktioner och inte minst skador hos fostret vid graviditet. Alla gravida får ett ökat insulinbehov under graviditeten och ibland tippar det över.

Jag fångades snabbt upp av diabetesteamet på specialistmödravården och fick genast behandling. Behandlad utgör sjukdomen ingen påverkan på fostret och jag kände mig ganska lugn med min medicin, goda matkontroll och de ständiga uppföljningarna. Stick i fingrar, mage och lår innan och efter alla måltider blev tillslut lika vanligt som tandborstning. Jag levde på armlängds avstånd till små etuier innehållande nålar, medicin och mätinstrument. Såhär såg vännerna ut:




















De klassiska tecknen på diabetes är: trötthet, törstighet, du kissar mycket och går ner i vikt. Av symptomen märkte jag mest av viktnedgången då jag upplevde de tre första symptomen som givna graviditetssymptom. Jag gick sammanlagt upp ynka 2 kg med flickorna trots att magmåttet i v 20 + 6 mätte som en enlingsgravid i v 26! Efter förlossning rullade, och rullar det fotsatt nedåt på vågskålen. Och jag äter! Men undviker raffinerade kolhydrater (allt som är vitt och lättuggat) och pusslar numera bra med tallrikens innehåll, utan medicin.

Motion och grov mat tillsammans med insulinsprutor utgjorde min medicin, men det blev allt annat än enkelt! Dels var jag konstant illamående med många kräkningar per dag, vilket gjorde mig liggande och dels var Pumpernickel till frukost det första som letade sig upp. Jag var på väg mot insulinkoma (lågt blodsocker á 1 mmol/l) en eftermiddag i kräkningarnas tecken. Jag blev vansinnigt irriterad, sedan kallsvettig, blek, förvirrad, darrig, omtöcknad och illamående. Allt på samma gång. Jag mätte 3 mmol/l. Druvsocker, macka och juice blev min räddning.

Efter graviditetsdiabetes blir blodsockernivåerna normala igen, men nio månader låter för mig som en lång tillbakagång! Jag är inte frisk än men läkarna tror att det ändå rör sig om sviterna från vår graviditet och att jag kan bli frisk. Jag löper dessvärre stor risk att drabbas igen vid ny graviditet samt att få sjukdomen med posten i takt med pensionspengarna.

Jag gissar att min diabetes rör sig jämte sorgens styrka och avtar i takt med att jag åter hör mitt hjärta slå.
Jag hör det ibland!

.