söndag 7 juni 2009

Look fine all nine

I den tröstlösa sörjan packade jag upp den sista kartongen med kläder och tyger från det avlägsna flyttlasset. Jag visste mycket väl vad som lurade däri. I mitten, varsamt inklämd mellan roliga loppistyger och en bunt mjuka sjalar, låg påsen med mammakläder. Jag vibrerade när jag plockade fram jeansen, snyggtröjan, festblåsan, linnena, tightsen...alla med mammaetiketter och tomma tygmagar. Den oöppnade förpackningen med tights blev för mycket.

Jag drog mig länge från att vistas bland mammor och blivande diton i butiker avsedda för desamma. Jag såg det som ett dåligt omen och lite kaxigt av mig att finnas där, för hur skulle jag veta att de där kläderna skulle komma till användning? Med mina komplikationer dessutom! Magvolymen gjorde det tillslut nödvändigt att beträda de förbjudna zonerna och jag fann mig närmast lyrisk efter det första köpet. Ett par baggy-jeans som satt snyggare än alla brallor i den befintliga garderoben! Jag kunde inte sluta och gick så långt som att köpa en snygg svart nyårsblåsa (i augusti!) för extra stor tvillingmage.

I efterhand, när allt blev svart på vitt och kläderna varsamt hopvikta i en liten våt hög, kunde jag tänka att jag inte borde rört mig så mycket, skulle inte böjt mig så mycket, skulle inte köpt den där festklänningen...vad hade hänt om jag bara legat still? Vad hade hänt...Jag har äntligen slutat tänka maniskt på vad som hade kunnat ske annorlunda om jag istället gjort si eller så. Det spelar ingen roll och jag får aldrig veta. Jag köpte de där kläderna för mammor och var lycklig, då och där.

Nu och här har jag lagt en vacker mammatröja i toppen av tröjhögen som fyller mittersta garderobshyllan. Det är en töjbar prickig variant som jag kan bära utan mage. Etiketten är det enda som avslöjar dess härkomst. Men tänker man på saken är jag faktiskt mamma, och tröjan är ju för mammor. Den ska användas! Har jag sett ut som ett spöke de senaste nio månaderna kan jag gott ta skepnad av ett småprickigt sådant de månader som följer. Och kanske, bara kanske, kan ett blivande frö få växa sig stort och starkt under de töjbara cirklarna.

5 kommentarer:

Vida sa...

Kännner med dig och skickar dig en tanke.

Varm kram från Liv

Honungspojkens mamma sa...

Hoppas att prickarna en vacker dag kanske får tänja ut sig lite mer. Och i väntan på det ge plats för tröstebröd.

Kram

Unknown sa...

Helt rätt! Du är en mamma och mammor måste också ha kläder:.)) Och det var bra att du inte slängde dem eller så... för en dag kommer det syskon;.))

Orchid sa...

Vi hoppas verkligen på att det lilla fröet kommer att töja ut prickarna!! Verkligen!
Kram!
Ingegerd

Unknown sa...

Du vet att du kan ringa när som helst... jag är alltid redo för en stund med dig!:.))