måndag 22 juni 2009

Uppercut för ingenting

Jaha. Då var jag gravid igen! Precis som varje månad då min menstruation behagar leka kurragömma i mina skrymslen! Den får gärna sluta leka nu för när den kommer, och den kommer, så ska jag läxa upp den rejält. En uppercut mitt i solarplexus är straffet för dess ovärdiga lek.

Varje oregelbunden månad samma visa.
Varje oregelbunden månad samma dyra graviditetstest.
Varje oregelbunden månad samma pirrande obehag.
Varje oregelbunden månad lika lurad.
Varje oregelbunden månad...ingenting.

10 kommentarer:

Patrik sa...

Tusen tack! Återkom med vad du tyckte om filmen sen. Ha det så gott.
kram

//Patrik
-Hundratusen och ett år

Orchid sa...

Tänk om din mens lurar dig riktigt en gång! Den kommer inte och du har ett litet växande liv i din mage!
Hoppas, hoppas, hoppas!
Kram!
Ingegerd

IVF-Karusell sa...

Tack underbara! Jag vet att du inte är missunnsam, du är stark som orkar kommentera hos mig.Det är inte alla som gör det, trots att jag skriver hos dem. Jag respekterar om man inte orkar, för det är jobbigt hela den här karusellen. Och även om man förlorat barn på olika sätt så sitter man i samma båt.
Förhoppningsvis kan man även hitta styrkan och ro tillsammans.

Åh, man önskar som sagt man kunde ge bort sina återstående försök när man inte behöver dem längre.
Men i ett samhälle där barnlöshet inte tas på allvar är det ju svårt.

Hoppas ni hade en fin midsommarhelg! Massa kramar!

Elisabeth sa...

Vad det känns igen. Jag kallar det för berg- och dalbanan av hopp och förtvivlan. När man går över tiden så försöker man vara realistisk, men ju fler dagar som går så ökar hoppet om en graviditet. Åker och köper ett graviditetstest, testar negativt och sedan som ett brev på posten så kommer mensen.

Jag hoppas så innerligt för er skull!

Varm kram/Elisabeth med *Vendela*, Vilda, *Vega* och Ville

Sara Johansson sa...

Tack för dina fina kommentarer. Ja, det är nästan så jag skäms över att tycka det är jobbigt. Men jag har bestämt mig för att det är ok att inte tycka allt är bra. Det betyder inte att jag kommer älska den där krabaten i min mage mindre när han/hon kommer ut. Men ibland är det bra med perspektiv. Och trots allt har jag det väldigt bra...

Kram till dig!

Unknown sa...

Hej!

Ingenting har gjort mig så glad idag som din kommentar i min blogg. Tack!

Du skriver så oerhört vackert om både glädjen och sorgen i livet. Det är alltid så tänkvärt och gripande.

Jag kommer ihåg känslorna som åkte upp och ner mellan det största hoppet och den djupaste förtvivlan.

Nu tycker jag att du haft mer än tillräckligt med sorg för ett helt liv och hoppas av hela mitt hjärta att du får känna den största av glädje. Och det igen. Du är faktiskt tvåbarnsmor och det är en mycket stor lycka. Tänk vad två små vackra flickebarns korta stund på jorden kan påverka och beröra nu och för alltid.

Självklart håller jag alla tummar och ber en stilla bön att det är din tur nu igen.

Massor med kramar från ett Jämtland i den vackraste försommargrönska man kan tänka sig,

Katarina "amospersson"

Unknown sa...

Ja, kroppen kan allt luras... var inte alls regelbunden efter förlossningen... men nog flyttade det in en liten ändå... jag hoppas i alla fall med dig.

Och om det inte är så, ja, då är jag med dig också... vi får väl uppfinna en ny tradition... typ "Idag kom mensen, nu går vi och äter mensbakelse..." eller något... ;.)) Bara för att göra det lite roligare...

nina sa...

åh. jag håller mina tummar. den här gången! den här gången!

Helena sa...

Åh vad jag känner igen det där, hemskt är det att hoppas och tro varje månad! Jag har visserligen två barn nu men helt lätt var det inte att få till dom pga min PCOS och ett tag gav jag nästan upp hoppet.

Jag håller tummarna för dig den här månaden!

Millan sa...

Kramar om!