Hemliga mammans bekännelse 1

Jag berättade här att ett par-tre magiska saker är på gång. Ja, magiska för mig eftersom nio alldeles operfekt omagiska månader passerat och allt som gör mig lite glad är ren magi. Det första som ger lite glädje i mitt bubblande skräckslagna inre är att vi beslutat oss!

Jag och Kärleken stod vid diskbänken över ett glas vin med disklödder till armbågarna, en helt vanlig helgkväll. Vi hade med hjälp av min psykolog förstått att vi måste sätta ett datum för det stora beslutet och däremellan bara leva. Ett specifikt datum för att vi båda aktivt måste ta beslutet, ingen kan säga att det inte spelar någon roll och ingen kan slingra sig undan det svåra, utan ja eller nej. Vi hade kommit så långt som att förstå att det där datumet var viktigt och varför, men själva datumet fattades. Någon gång i juni var det sagt.

Så någon gång i juni beslutades det på några oförberedda sekunder, genom sten, sax, påse och ett "va´f-n!", att vi ska göra ett försök till. Eller tre! Vi köper ett trepack IVF-försök á 60.000 lånade kronor och vi startar i slutet av juli. 5 veckor och 5 dagar skall försök nr 1 ta om det lyckas. Ni kan säkert gissa ironin kring ordet 'lyckas'... 5 veckor tar behandlingen och i 5 dagar skall cellerna (om det blir några sådana) odlas för att öka chanserna till 50% att det fäster (om det fäster) och fortsätter växa (om det växer). Tidigare har de odlats 2 dagar innan återföring och givit ca 30% chans till graviditet.

Beslutet är stort och tankarna snuddar vid galenskap.

Överstimulering?
Dyrt!
Var tog den självklara adoptionen vägen?
Adoption är enkelt i jämförelse.
Adoption = barn!
Blastocyst istället för morula?
Jag älskar den där blastocysten!
Hur länge vill blastocysten bo kvar?
Diabetes och insulin?
Sammandragningar?
Förändringar i livmoderhalsen?
Ständiga besök hos specialistmödravården?
Njurstensanfall?
Oförstående vårdpersonal.
Gråt och panik!
Apati?
V 20 + 6.
Namn?
Färg på kistan?
Orkar vi?
Orkar vi?
Orkar vi?

Jag älskar den där blastocysten!

.