När saknaden blir någon att hålla i hand

Skrapar jag lite på dödens yta finner jag en undervärld av nyanser jag aldrig tidigare mött. Jag finner nya färggranna vänner och nygamla som överraskar i godhet och pålitlighet. Jag finner att jag övergivit mindre smickrande sidor hos mig själv precis som jag övergivit vänner som aldrig riktigt var några sådana. Och jag är tacksam! Där under översta lagret död finner jag mer av värme och tacksamhet än den bittra smärta som genomsyrade livet länge efter döttrarnas födelse- och dödsdag.

Jag finner ett trauma som jag överlevt och blivit ett med. Traumat har förvandlats till en erfarenhet jag bär med stolthet. Även med dimmig blick kan jag sträcka på axlarna och känna mamman i mig, se omvärlden på ett sätt som bara Ruth och Astrids tillblivelse kunnat visa mig och jag häpnar varje dag. Jag finner även att det blir enklare att leva med de dubbla nyanserna av allt. Två döda döttrar och en sorg som sträcker sig förbi jordens blå himlar, en sorg jag aldrig önskade, och samtidigt har jag lärt och blivit något och någon jag aldrig vill vara utan! Som att tilldelas en upplevelse kantad av glas och lyckas slipa de vassa eggarna till len, gnistrande mosaik. Den vackraste jag sett!

Jag märker att jag slängt mycket av min stolthet. Jag har redan förlorat allt, sovit skavfötter med det värsta. Längre kan jag inte sjunka och det finns något befriande i det. När allt förlorats är vara det enda man kan. Varandet är märkligt och stort. Jag jagar inte till eller från, jag bryr mig inte längre om ovesäntligheter eller att passa in, för in passar jag inte! Jag slutade passa in redan för fem år sedan när IVF-försöken startades och nu har jag slutat ens försöka. Två döda barn har hjälpt mig med det. En ofrivillig börda har släppt sitt grepp och kanske har det att göra med att jag faktiskt fick bli mamma. En ovanlig variant av tvåbarnsmor och ibland, i mina bästa stunder, kan jag tycka att det är lite häftigt. Aldrig deras död, men allt som blivit och formats genom flickorna.

Saknaden har blivit någon att hålla i hand.

.