Dit jag orkar, inte dit jag vill

Nyblivna vänner därute! Om jag svarat dåligt på kommentarer eller om det var länge sedan jag gjorde avtryck hemma hos er är det inte för att jag försummar er med vilje! Jag läser, känner och delar. Ni är viktiga för mig!

Men sorgen är sådan att den tar mig dit jag orkar,
inte dit jag vill.

Vackra vänner i min närhet! Om jag ringer dåligt på era telefoner eller håller mig mycket för mig själv är det inte för att ni inte är betydelsefulla. Ni är min luft, och jag andas inte utan! Behöver ni själva nytt syre kryper jag tveklöst ur min hydda till förmån för era lungor.

För sorgen är sådan att den tar mig dit jag behövs.

Jag finns mitt ibland er även om jag är ljudlös i mina smygande steg och tysta rop. Precis som två förlorade barn finns tätt intill oss i vår undanstoppade vardag. Döda barns närvaro skiljer sig inte mycket från vår egen. De sörjandes. Vi är ljudlöst nära i vår frånvaro, och mitt ibland er!

Sorgen är sådan.

"Pat har blivit något starkare, minskad ångest, ngt bättre sömn. Friskskrivning efter sjukskrivningens utgång." (läses på försäkringskassans underlag till förlängd sjukskrivning juni ut, efter måndagens besök hos läkaren)

För livet är sådant att det ofattbart läker!

.