Känslo-Dallas

Alla dessa motstridiga känslor. Om de kunde lämna mig ifred! En liten, liten stund mellan lunch och eftermiddagsfika? Jag förstår att det är för mycket begärt och ägnar mig istället åt att vara riktigt ilsk. Utan p. Jag går inte handgripligen tillväga, men i tanken...i tanken...där sker psykbryt och tortyr till följd av gamla orättvisor...i mitt känslo-Dallas gräver jag fram de mörkaste av oförätter och skapar scenarion kring dem som ger mig chans att glänsa och trycka till. Jag är inte snäll. Jag är J.R.

Psyket rullar snabbt genom olycka, irritation, hoppfullhet. Mellan kärlek, obehag, spänning. Över och kring ilska, avund, rädsla, skräck och stolthet. Finner inte ord som passar fler av mina sinnestillstånd. Jag vill inte ha dem! Endast en av dessa känslor är nog för att uppta en stor del av existensen.

Följderna av min stora känslomobb är smärtsamma bråk med Kärleken, en känsla av utanförskap där jag själv ställer mig utanför, svårt att fokusera, planera och utföra i en vardag som blir allt mer osammanhängande och jobbig att ta sig uppför. Och avsky. Jag tänker på hon som stod och rökte gravid, på tanten som tycker det är normalt att förlora barn och inte vill låta mig sörja, på alla IVF:are som lyckas på första, på meningslösheten i döda barn, på puckon som lämnat min sida (eller lämnade jag deras?), på bananskal och räkmackor...och jag blir knäpp.

En sorgsen person brukar vara medveten om vad som gör honom/henne sorgsen, märker att kroppen påverkas fysiskt av smärtan och tvingas handla på ett sätt som kan förändra det som orsakat sorgen. Men inget av det som orsakar mina emotioner kan förändras. Jag pratar om händelserna "två döda barn" och "få ett levande barn genom IVF". Förändra det den som kan! Jag vet inte hur och kan bara känna det fysiskt.

Mitt i det självcentriska tumultet tänker jag på den skotske filosofen David Hume. Han menade att utan emotioner vore människan inaktiv, då förnuftet är och bör vara "passionernas slav". Känslorna är bundna till handlingar som oftast leder dessa mot utstakade mål. Ångest undantaget, den desorganiserar beteendet. Jag själv står i en dragkamp mellan förnuft och oförnuftiga passioner där ångesten vinner och jag blir ledsen och elak. Jag äger ingen slav som kan ordna bland mina passioner.

Det är jag som är J.R.

.