Några har undrat varför det är så lurigt att skriva kommentarer hos mig. Ingen aaaning säger jag! Men nu har det tekniska geniet tagit bort ett kryss i en ruta och satt dit ett kryss i en annan. Om den slumpartade manövern räcker för att förenkla tillvaron för er vet jag inte, så om någon har en bättre aning om var problemet ligger...pour moi berätta please!
Vill för jösse namn att det ska vara fritt för er att kommentera hemma hos mig, med eller utan egen blogg eller google-konto...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Ja, då får jag testa nu. Jag läser ofta men tappade bort mitt google-kontoinloggningspassword å orkade inte börja om... Nu ska vi se... Trycker på knappen NU.
Kraaaam Lina
Wiiiiiie!! Det funkade ju! :) (Ooops, ställer ju INGA krav på mig alls... Inga....;)
Kram igen vännen! Jag önskar dig allt gott. Kanske den där ilskan du känner just nu oxå är god..?
Alltså; det var JAG igen som skrev det där förra... Lina, alltså.
Ok, jag börjar bli lite tjatig va??
Skönt att äntligen få kommentera, har känt ett visst behov av det ett tag.
är 25, bor i Stockholm, tycker att jag är alldeles för ung för barn, det är något man "skaffar" när man är över 30. Typisk storstadstjej med andra ord. Jag har ingen större längtan efter barn, är inte ens särskilt barnkär. Så varför läser jag?
Du skriver fantastiskt, dina ord får mig att stanna upp och tänka, även när jag sitter på jobbet och smygläser med kollegor, telefoner, papper och stress snurrande runt mig. Du får mig att inse, på allvar, att livet inte går att planera. Du gör mig ledsen och rädd för framtiden. Men du gör även att jag inser vikten av människors kärlek och längtan. Något som jag lätt glömmer bort mitt i vardagen.
Jag hoppas verkligen, verkligen, att du får hålla i en liten varm hand snart. Det förtjänar du. Kram från en som har börjat tänka till!
Lina!
...är du den Lina jag tror att du är hoppas jag du är på gamla jobbet (mitt gamla alltså) imorgon tis. För då ska jag på Kulturkonferens där...
Kram och skönt att "se" dig! Mitt nya kryss gjorde susen!
J
Fina SN!
Tack snälla för din vackra kommentar! så glad att det äntligen fungerar...
Glad också att min olyckskantade historia berör på ett eller annat vis.
Känner igen känslan av att vara "för ung" för att önska barn. Kände likadant upp mot 30-strecket. Nu när jag vet vår historia önskar jag vi startade tidigare. Efterklokt och bra! för de flesta slutar det inte såhär illa, utan sagan fortsätter och blir verklig.
Hoppas en sådan saga för dig när du känner dig redo, och om...
Kram!
J
Skicka en kommentar